Yoga is the shit

Av Annette Forslund

En hyllning till yoga

För 15 år sedan mötte jag ashtangayogan i en lokal på Kungsholmen och efter det var jag fast. Jag  började leva för yogan, åkte bara på ställen jag kunde yoga och jag kunde absolut inte göra någon annan yoga än ashtanga. Gjorde jag det kändes det som jag inte yogat. Det var som yogan styrde mig och det var viktigt att göra rätt. I dag 15 år senare ser det annorlunda ut. Jag yogar mest hemma och lyssnar in vad kroppen behöver. Ibland går jag på yogastudios för att få lite omväxling och inspiration. Som med allt annat är det en resa. Lite som att bli förälskad, först ser man bara det bra, allt som gör ont säger man är en utveckling och man kan verkligen inte se något som är dåligt. Sedan när förälskelsen har lagt sig blir man lite med nyanserad och kan se att det finns både det som är positivt och negativt med ashtanga. Många får skador eftersom den är väldigt dynamisk och man lyssnar inte till sin kropp. Egot vill in i en rörelse fast kroppen inte är där ännu.

Därför har ashtangayogan ibland fått ett dåligt rykte, den har nästan blivit ett skällsord för “kundaliniyogisar”. Ibland kan jag uppleva att de känner sig bättre, det gör minsann en riktig yoga, och inte någon atletisk uppvisning. Samtidigt som jag också träffar “ashtangisar” som tror de är lite bättre. Väldigt roligt egentligen för all yoga har samma syfte.

En stig hem

Enligt ashtangayogans grundare är yoga en stig som leder oss “till den ande som finns oss” eller vår verkliga natur. När jag gjort yoga känner jag mig nästa alltid lugnare, klarare och gladare. Det känns som om jag hade ett problem innan jag började yogan så finns det inte där längre. Kunskapen om yogan är mångtusenårig och har hållits levande från en generation till nästa och är verkligen en forskningsresa i kropp och sinne. Den ger mig ett ungt sinne, livskraft och ökar min kreativitet. Den ger mig fastar och mjukare muskler samtidigt som den förbättrar immunförsvaret, uthålligheten och ämnesomsättningen. Den förbättrar syreupptagningsförmågan, kvaliteten på andningen och renar kroppen från gifter och den hjälper mig  att förena själen med mitt innersta jag så jag blir fredlig och lycklig.

Behöver jag skriva mer ? Du som inte har provat yoga, gör det. Och har du provat men inte gillat det, prova en annan typ, det finns en yogastil för alla.

Nu skall jag sätta mig i mitt lilla kontor jag har hemma och betala räkningar och förbereda lite för min föreläsning jag har i kväll med Rojhat – Tydlig, Fri och Framgångsrik. Det skall bli superkul, jag älskar att föreläsa och inspirera människor till att göra det dom är ämnad till att göra – och bli förenad med själen samtidigt  🙂

Med önskan om en fin dag,

 

Annette

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette