Vilken är Din sanning?

Av Annette Forslund

En påse gott och blandat

Sitter i 31 grader i skuggan, hör vågorna, syrsorna och barnens skratt när de leker i vattnet. Tatjana håller i yogan så jag är ledig. Tredje dagen på vårt yogaretreat här i Plakias på Kreta. Det är vackert här som de flesta öarna i Grekland med det kristallklara vattnet, stenhusen och doften av cypresserna. I morse hade jag förmiddagsklassen med en blandning av yang och yinyoga. Vi började med mer dynamiska övningar för att avsluta med stilla lugna yinyoga övningar. Tänker att mycket i våra liv ofta är antingen eller istället för att bådeoch.  Allt skall kategoriseras upp och stängas in. I mitt liv vill jag att allt skall få vara med. Jag vill kunna bo i en liten hydda i skogen för att nästa dag bo på ett femstjärnigt hotell med en sån där stor säng som man försvinner i när man lägger sig i. Ni vet med lena mjuka lakan och kuddarna är så där puffigt sköna. Jag vill ha båda, jag vill inte välja. Jag älskar kontraster och tycker det blir väldigt tråkigt med samma lika hela tiden. Men sån är jag, hur är du? Vad tycker du om ? Hur vill du ha det?

Det pratade jag om på min inspirationsföreläsning på förmiddagen, lyssna inåt och sedan går du din väg  Lyssna till dig, lyssna till din själ, din inre kompass, din intuition, din instinkt. Lyssna inte till den delen som försöker tala om för dig att du är självisk om du gör det. Jag pratade också om att det inte är omständigheterna som gör att du hamnat där du är utan att du du skapar dina omständigheter. Det är inte alltid så lätt att ta till sig om man inte gillar sina omständigheter, för då vill vi gärna skylla på samhället och regler etc. Jag fattar det, jag gör det också ibland fast jag innerst inne vet att det inte är så.

Eftersom det är våra tankar som skapar vår verklighet och känslorna attraherar så kan vi helt enkelt lära oss att tänka och känna annorlunda. Jag säger inte att det är lätt men jag säger att vi kan om vi vill. Vi behöver först bestämma oss och sedan vara som en spion på våra egna tankar. Inte för att vi skall lära oss tänka positivt  utan för att se hur automatiska de är. Desto mer vi ser det så kan vi sluta tro på dom när vi hör samma skiva spelas upp i vårt inre. Vi väljer då helt enkelt att inte ge dem någon uppmärksamhet, vi gör dom inte så personliga utan vi betraktar dom bara  för precis vad dom är. Ett eko ifrån de förflutna, ett gammalt dataprogram med information som inte längre stämmer.

Vi lägger istället vår uppmärksamhet på vårt andetag och på omgivningen runt om som kan ta oss tillbaka till 2018 där det finns helt andra program att få tillgång till. De programmen finns inte i sinnet utan de finns i hjärtat.  Vi behöver skapa harmoni mellan hjärta och hjärna, mellan tanke känsla handling. Om vår handling i dag inte leder oss till den platsen vi vill vara på beror det på att vi inte är synkade med hjärtat utan tvärtom, vi är synkade med vårt ego som handlar utifrån brist och rädsla och försvar.

Ställ dig frågan

Vi kan ställa oss frågan – Varifrån agerar jag nu, ifrån rädsla eller ifrån den plats i mig själv där det finns tillit, mod och kraft. Ställ dig den frågan ofta och märker du att det är mest rädsla som styr dina val så behöver du komma i kontakt med tilliten som finns i hjärtat och med varandet som finns bortom de inprogrammerade tankarna.  När vi styrs utav rädsla så är vi också övertygade om att vi inte kan göra på något annat sätt, vi försvarar våra val och omgivningen håller ofta med.  Vi berättar att vi måste jobba 40 timmar för annars räcker inte pengarna och att det är exmannens fel att vi mår dåligt.

Men om du verkligen börjar syna dina tankar så kommer du se att det inte alls är sant, du har bara gjort det till DIN sanning. Hur du vill leva är bara upp till dig. Du bestämmer, det är ditt liv och du gör vad du vill med det. Jag vill iallafall göra så mycket som möjligt utav mitt, jag vill älska mer njuta mer och känna ännu mer tacksamhet för mitt liv.  Och ibland kommer jag gråta, känna mig rädd, vara förbannad på någon stackars människa som får utlopp för att jag sovit för dåligt. Oavsett de yttre omständigheterna så kommer jag fortsätta göra det bästa jag kan av den här lilla stunden jag fått på jorden. I motgång och i medgång, allt får finnas.

Jag kommer fortsätta gå när jag ramlat och jag kommer fortsätta vara rädd men göra ändå när egot skriker att jag inte är klok.
Jag kommer fortsätta berätta för folk att de skapar sin egen verklighet fast de tycker jag är jobbig och jag kommer fortsätta ändra mig och göra annorlunda mot det jag bestämt. Sån är jag hur är Du ?

Varma soliga hälsningar ifrån Plakias.

Annette

 

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette