Vägen mot friheten

Av Annette Forslund

Solen speglar sig i det stilla vattnet precis utanför mitt fönster. Min dotter åkte till sin pappa igår så det är bara jag hemma. Grannarna har åkt till sitt jobb eller så är de borta på påsklov. Hela dagen ligger framför mig och jag skall både till både en naturläkare och få massage. En dag som borde vara fylld med glädje. Men det är den inte.

Jag känner mig ledsen och ser hur tankarna snurrar där uppe ovanför mig. De försöker frenetiskt tala om för mig att jag borde ha ett “riktigt ” jobb och att det är på tiden att jag träffar någon man. Jag kan se dem och förstår också att det är på grund av de tankarna som gör att jag känner mig ledsen. Så vad gör jag nu? Ska jag försöka tänka bättre positiva tankar, yoga, meditera eller bara låta dem vara och inte göra dom fel. Jag väljer de sista. Jag ser dem och gör inget motstånd till dem. Ser att de inte är verkliga. Och eftersom de inte är verkliga så behöver jag ju inte göra något för att de skall ändras. Så fort jag tror att jag behöver göra något så gör jag dem starkare och mer verkliga.

Så här sitter jag nu och skriver och lägger märke till hur starkt mitt ego är som så gärna vill göra dem verkliga så jag får lida lite till. Undrar varför det blivit så upp och nervänt ? Det enda jag behöver göra för att må bra är att släppa taget om tankarna men det enda tankarna vill är att vara kvar. Jag börjar fundera på vem som bestämmer i mitt liv och vill inte att det skall vara mina tankar om det förflutna. För jag kan tydligt se att det är gamla känslor och tankar om det förflutna som kommer upp och gör att jag inte kan njuta av livet nu. En tydlig tanke är att jag ensam och att jag inte har någon att luta mig emot. Och att jag längtar efter den specifika personen. Samtidigt som jag vet att det är en illusion. Det finns ingen annan människa som kan göra mig hel och trygg. Så länge jag tror på den så kommer jag att få lida ibland och känna mig hel ibland. Det är det som är lärdomen de här morgonen. Jag tackar för den och fortsätter på min väg mot friheten.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette