Vad är egentligen livskvalité ?

Av Annette Forslund

Från anställd till räkodlare

Är och hälsar på min pojkväns familj som bor i Filippinerna och funderar mycket på vad livskvalité egentligen är. Hela hans familj flyttade till Los Angeles för mer än 20 år sedan. Ritchie kom fortfarande ihåg när han landande på Los Angeles flygplats som 18-åring och blev upphämtat med en cool bil och hur han åt sin första pizza. Känslan av det västerländska, det stora och det fina. Efter Ritchie pluggat klart fick han en anställning på ett bra välbetalt jobb och även hans syster och bror började jobba i LA. Det innebar att de åkte på sina jobb tidigt, satt i bilköer både till och från jobbet och kom hem sent,ett tag levde de alla tillsammans i samma hus innan de hittade sina egna ställen.

Efter 10 år flyttade hans syster tillbaka och sedan flyttade de en efter en tillbaka hem igen. De längtade efter det mer enkla livet där de inte tillbringade all sin tid på jobbet utan att få mer tid att umgås, äta och att bara vara. När de flyttade tillbaka blev alla egna företagare. Hans bror startade en räkfarm och hans syster och hennes man driver ett motell. De bor på samma plats allihopa med egna hus. Inte så stora som i Sverige, utan allt på ett plan med kök, allrum och sovrum. De har “helpers” som de kallar dem som lagar mat och städar och ser efter hans brors 2 åring. Det är billigt med arbetskraft och det verkar vara  normalt att ha “helpers” även om man inte är superrik.

Igår var jag och fick en underbar massage och betalade 60 kr för 80 min och i morse var vi på marknaden och köpte färsk mango, kokosmjölk och alger för inga pengar alls. Äter man fisk så är det ett mecka att gå på fiskmarknaden, allt är nyfångat och det finns mycket att välja på.

Ett annat liv

När de flyttade tillbaka fick det ett helt annat liv än de hade i USA. Här kan de umgås med varandra som de var van med innan de flyttade, “La familla” är väldig viktig för människor ifrån Filippinerna. Hans föräldrar är pensionerade så de gör inte så mycket förutom att må gott. Jag älskar att vara här eftersom jag känner att de mår bra, finns ingen stress här som det gör hemma.  Jag tycker också om värmen och ljuset, jag inte behöver frysa och vi sitter ute och äter alla måltiderna. Inne är vi bara när vi sover, eller när de tycker det är för varmt ute 🙂 I går kväll åt vi middag tillsammans och sjung karaoke,hela hans familj har blivit begåvade med gudomliga sångröster så jag höll tyst, jag dansade istället.

Det verkar vara mycket enklare att vara egen företagare här eftersom arbetskraften är billig och det finns mycket mer tid att bara vara och umgås. Folk jobbar inte på samma sätt. Samtidigt som om du är anställd  är det värre än i Sverige för här tjänar du så lite och har ingen chans att spara och att resa. Klyftorna mellan fattiga och rika är mycket större.

Samtidigt kan jag se att hans bror blir stressad ibland när han skall få allt att fungera på räkodlingen och att de inte alls äter så mycket av den goda frukten och grönsakerna som finns här. De äter istället massor av  fisk och kött och ris och de äter väldigt ofta, mycket kretsar runt mat.

Sinnet är alltid med dig

Så bara för att man bor här omringad av palmer och hav och kokosnötter så har man fortfarande samma mind. Är du en orolig själ i USA så är du nog en orolig själ även här. Det underlättar att ha mer möjligheter men samtidigt så kan de också skapa ännu mera stress. Så oavsett var vi  bor i världen behöver vi förstå var stressen startar någonstans. Den startar inte i bilkön utan vad vi tänker när vi sitter i den. Sedan behöver vi också göra aktiva val, välja vad vi stoppar in i vår kropp både när det gäller maten och tankarna. Vi behöver göra val om vad som är viktigt för oss, vad vi prioriterar. Jag skulle hellre bo  i Filippinerna än i Indien och jag är hellre egen företagare än anställd. Men oavsett vad vi gör för val i det yttre så kan vi  inte fly ifrån vårt eget sinne, det har vi alltid med oss oavsett vad vi gör. Därför är det så otroligt viktigt att hand om det, att låta det bli vår betjänt istället för slavdrivare.

Jag överlåter mitt sinne till en högre instans, till min själ, för den har så mycket bättre koll än vad mitt ego, mina oroliga tankar har.

Vill du få hjälp med att skapa mer av det du vill ha i ditt liv samtidigt som det blir lugnare i ditt sinne missa inte möjligheten att köpa webbkursen AGERA till ett riktigt julklappspris.

Det är en online kurs som du kan göra oavsett var du befinner dig. Du gör den hemma framför datorn eller telefonen. Du lyssnar på ett avsnitt varje dag och sedan gör du uppgiften som följer. Varje avsnitt är mellan 10 och 20 min och innehållet är uppdelat med prat, meditation och yoga. Du kommer att få en väldigt tydlig och klar intention för ditt nya år och sedan massor av inspiration och kraft att fullfölja det. Du kommer att starta det nya året på ett annat sätt än du brukar. 

Du behöver skriva in julklapp i rabattkupongsfältet för att få julklappen.
Istället för att betala 2100 kr så betalar du 1 155 kr. LÄS MER OCH REGGA DIG HÄR.

De fem första som agerar och reggar sig får DESSUTOM en GRATIS coachingsession a 60 min ( VÄRD 1500 KR) live med mig som du kan utnyttja mellan dem 5 jan- 15 feb.

Soliga ljusa kärleksfulla hälsningar

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette