Utan koll i Los Angeles

Av Annette Forslund

Lite korkad

Los Angeles är stort, väldigt stort. Jag försöker lära mig hur allt hänger i hop och när jag tror att jag har fått koll så märker jag att det hade jag inte alls. Det är bra för mig att vara här och inte ha någon koll. Det gör mig ödmjukare som människa. Jag känner mig ofta lite korkad när jag inte vet vilken bensin jag skall tanka och när jag inte förstår vad jag skall svara när de frågar mig något på en engelska som går väldigt fort. När jag är hemma så har jag mycket mer koll, då vet jag vad jag skall handla för mat, var jag hittar de varor jag söker och hur de ser ut. Här tar allt mycket längre tid eftersom jag inte hittar och inte vet. Ibland är det jobbigt att vara den korkade, det är skönare att vara den där självsäkra som vet hur saker funkar. Samtidigt som jag vet det är i det okända vi växer som människor och hur bra det är att att bege sig ut i det otrygga, i de där områdena  när man inte vet.

Öka förståelsen av dig själv

När man bara befinner sig i de trygga zonerna tror jag att man lurar sig själv att man känner sig själv och vet hur man funkar. Jag tänker att det vore bra för alla att bryta upp ibland i från sin trygga vardag. Man får en annan förståelse för varandra och tar inte allt för givet. Undrar vad som skall till för att vi skall förstå på riktigt att vi egentligen inte kan ta nåt för givet. Vi skulle vi byta ut förgivet till tacksamhet istället. Vi skulle vakna på morgonen och vara tacksamma att vi har fått ännu en dag att leva. Vi skulle verkligen ta vara på det där ögonblicket som inte kommer tillbaka.

Jag är här med min dotter och hennes kille. Det är hennes första kärlek, sitt första riktiga förhållande. Det som hon aldrig kommer att glömma bort. Det som kommer att finnas kvar i henne hela livet. Jag kommer själv ihåg min första kille när jag var femton år. Jag kan absolut inte förstå att det var  mer än 35 år sedan. Om  ytterligare 35 år kanske jag inte lever.  Och de kommer att gå mer än dubbelt så fort än den tid som varit. När jag förstår det är det som om hela mitt system lugnar ner sig och jag kommer tillbaka till stunden som är nu. Stunden som jag vill njuta av och känna tacksamhet över. Då spelar det inte så stor roll längre att jag inte har någon koll. Jag behöver inte ha det eftersom egentligen är det inte viktigt. Jag kan se att det bara är mitt ego som behöver ha det, en falsk trygghet som kan raseras hur fort som helst.

Lyssna inåt

Det är egot som känner sig dum och vill förstå, som vill ha koll. Mitt hjärta fattar att det inte alls är viktigt, det förstår att det viktigaste är stanna upp och vara här , att njuta av kärleken, palmerna och bergen. Hjärtat struntar totalt i vilken bensin som skall tankas i  bilen eller vad de olika motorvägarna heter. Jag kan verkligen känna de två olika delarna i mig och vilka olika energier de har. Tricket är att påminna sig själv hela tiden om när egot sätter igång och berättar hur viktigt det är med att veta och att ha koll. Jag ser och hör en delen av mig men jag agerar inte på den, utan bara betraktar den och låter energin av den finnas där innan den lämnar. Energin är ofta mer rastlös och tror den behöver göra något genast för att återta kontroll medan hjärtat har en helt annan energi. Hjärtat/ Själens energi den ler mer och säger – allt är lugnt, lyssna inåt, du har så mycket mer koll än vad  du anar, lyssna bara till din inre GPS och följ med i flödet. När jag hör och känner den energis så vaknar jag upp till nuet igen och blir lugn och hela systemet fylls av tacksamhet och tillit.
Inget på utsidan har hänt men precis allt hat hänt på insidan, från den plats jag upplever livet.

Varm solig kärlek till er,

 

Annette

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette