Stunta i målen

Av Annette Forslund

Insidan är alltid viktigare än utsidan

Har precis kommit hem efter att ha hållit mitt första retreat i ett vackert Italien. Vi har ätit underbar mat, druckit goda ekologiska viner, yogat på morgonen, skrattat och haft spännande samtal om livet.

En morgon hade husets ägare en föreläsning om att följa sina drömmar. Han sa att han levde sin dröm och jag såg att i mina tankar så innebär att leva sin dröm att jag mår bra men för honom kanske det innebär något annat eftersom han var väldigt stressad. Jag började fundera på hur viktigt det är att nå mina egna drömmar och om jag vet vilka det är. För mig är det så mycket viktigare att må bra på insidan än att ha förverkligat något på utsidan. Jag tror också att när jag mår bra på insidan så är inte utsidan lika viktig. Om jag hela tiden skall förverkliga mina drömmar och mål har jag väldigt svårt att uppleva nuet och njuta av de som pågår just nu. Jag ser också tydligt att det är en fin balans mellan att uppleva nuet och att samtidigt gå i de riktning som ger mig mest glädje och kärlek i livet. Jag ser människor använda nuet som en ursäkt för att inte göra det dom innerst inne vill.

Gör sinnet mjukt

Jag tror det optimala är att kunna leva i nuet, att känna livet inom mig och uppskatta allt det jag har. Att acceptera det som är och att lägga ner striden mot min kropp, människor och situationer som inte är som jag vill att de skall vara. Att istället se att det är jag som skapar motståndet på grund av att jag tänker att det borde vara på något annat sätt än det är. När jag släpper motståndet släpper jag stridsyxan och släpper in ljus. Ljuset gör kroppen och sinnet mjukt och gör att jag kan uppleva allt det vackra som finns runt omkring mig istället för att jag lever i mina tankar om att det borde vara på något annat sätt.

Utifrån den platsen –  att allt redan är som det skall vara-  så kan jag sedan skapa sköna fantasier om framtiden. fantasier som skapar sköna känslor. Sedan släpper jag dem och litar på att livet visar mig hur jag tar mig dit. Det är inget jag själv behöver tänka ut utan jag tror att den universella intelligensen har mer koll än vad jag har. På så sätt behöver jag inte ägna hela min tankeverksamhet att fundera på hur jag skall nå dem. Jag gör det som kommer till mig och jag möter människor och situationer som hjälper mig att visa vägen. Jag handlar utifrån inspiration och glädje och inte utifrån hårt arbete. Jag tror verkligen inte på hårt arbete. Jag tycker det verkar helt galet att lägga ner 10 år av mitt liv i hårt arbete för att nå ett mål. Vad händer när jag nått målet? Skall jag sätta ett nytt och slita i 10 år till. När jag gör något jag tror på och brinner för är det inte hårt, det är kul och jag blir inte stressad.  Jag tror vi skall leva varje dag. Att vakna på morgonen och nyfiket undra vad den här dagen kan innehålla för magiska äventyr. Tänk vad tråkigt att veta exakt hur allt blir.

Lyssna bara på dig själv

Jag tror det är vår mänskliga natur att vi vill ha kontroll. Vi vill tro att det är vi som styr. Jag tror inte det. Jag tror att min uppgift är att vara i harmoni med mig själv och att “ställa in min frekvens” på samma frekvens om universums. Då kommer jag i flöde, då händer det som skall hända för mitt bästa.  Jag har drömmar, mål eller fantasier om att mitt liv bara blir mer och mer kärleksfullt och spännande. Jag kommer nog att leva på andra ställen än bara här i Sverige, jag kommer möta underbara människor, skratta, älska och bidra med mig. Var jag kommer att göra det är inte de viktigaste. Hur jag kommer att göra det spelar heller ingen roll. Det enda som spelar roll är att jag är i harmoni och kan bidra. Så är det för mig, hur är det för dig ? Det viktigaste är att alla förhåller sig till mål och drömmar på sitt sätt. Tro aldrig på någon som säger hur du skall göra och hur viktigt det är att göra på ett visst sätt. Tro bara på din egen inre visdom,den vet alltid  vad som är bäst för dig. <3

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette