Smält isberget

Av Annette Forslund

Vi är rätt lika

Precis avslutat en coaching på zoom som jag har i min webbkurs – skapa en ny verklighet. Och jag är alldeles varm i hjärtat av att fått coacha i en timme. Tänk att alla människor sitter med samma funderingar,utmaningar,jobbiga tankar, tvivel och känner oss konstiga ,utanför och annorlunda ibland. Men att vi också är glada, knasiga, har nya ideér, massor av kärlek till andra människor, vill väl men ibland blir det fel. Försöker och lyckas, försöker och misslyckas. Har drömmar om framtiden och om resor, värme, kärlek och sol.

Undrar varför det skall vara så komplicerat ? Kan det inte bara vara lätt och enkelt. Men jag har lärt mig att vi skall lära oss förstå med hjälp av kontrasterna i livet. Undrar om det är någon som alltid är nöjd ? Någon som alltid har läget under kontroll och alltid bara trallar med. Jag tror inte det, livet är utveckling, vi är här för att lära oss. Vi går olika skolor. Vissa går relationsskolan, vissa går pengaskolan, andra går jobbskolan, barnskolan och vissa går hälsoskolan. Vissa går alla skolor på en gång. Ofta fungerar vissa delar i livet lättare än andra. I de områden vi inte har så mycket tankar om hur det borde vara eller inte vara utan där det liksom bara rullar på. Medan i de områden där vi lägger mycket tankeverksamhet om hur det borde vara, det är där vi har problemen. Där har vi också ofta mera  kontrollbehov.

I vilka områden i ditt liv vill du ha mest kontroll ? För mig är det  kärleksrelationer, jag trodde inte det men ser det nu när jag verkligen har rannsakat mig. Ju mer jag kan släppa tankarna om hur det borde och ska vara och låta det bli som det är menat desto bättre blir det.  Men mina barn till exempel, där är det lätt. Jag har en väldigt bra relation med  dem, har inte speciellt stort behov att  kontrollera dem, litar på att de gör de som är bäst för dem och att de har sin resa att göra. Jag blandar mig inte i så mycket utan jag finns där och berättar bara hur mycket jag älskar dem.

Låt isen får smälta

När jag tror att  jag  kommer i beroendeställning till någon så  tror att jag också att jag behöver  kontrollera dem mera. Men egentligen är det inte sant. För om jag har hundra procent tillit till till mig själv och till livet så kan jag släppa kontrollen. Jag är inte beroende av någon annan även om det kan se ut så på utsidan. Till exempel av ett jobb eller av en man. Men om jag kan släppa den tanken så kan livets flöde börja flöda fritt och då kommer jag att få precis det jag behöver. Visst är det en spännande tanke?  När du håller fast vid någonting som vi gör när vi försöker kontrollera så stoppar du också möjligheten till förändring. Det är som vi fryser bilden, och när något fryser till is är det omöjligt att förändra. Tänk dig ett stort isblock. Men när vi släpper tanken så öppnat vi upp flödet, vattnet smälter och isblocket försvinner.

Ett sätt är att se på de delarna i livet som är enkelt för dig, hur gör du där? Hur är du där ? Vilken slags energi har du ?Sedan ser du om du kan vara på samma sätt i de delar där det är krångligare där du har mer motstånd.  Jag vet inte hur det är med  dig ? Men jag gillar iallafall flödande vatten bättre än kalla isblock 🙂

Med önskan om mer värme både inuti och utanför,

Kram

Annette

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette