Bakom masken bor friheten

Av Annette Forslund

Jättekonstig fråga

I dag ringde det en tjej till mig och frågade om jag kunde jobbcoacha henne. Det som var som speciellt med samtalet var att jag avbröt henne mitt i en mening med att fråga henne – Bor du i Dalarna? Jag fattade inte själv var den frågan kom ifrån så i meningen efter sa jag – Oj vad kom den meningen ifrån. Hon började skratta och jag med. Jag skrattade så tårarna rann.  Frågan jag hade ställt var jättekonstig eftersom hon ringde ju och frågade om jobbcoaching i Stockholm. Hennes man kom från Dalarna. Vet inte om jag plockade upp något i det eller vad som hände. Kul var det i alla fall och vi fick oss ett gott skratt båda två.

Igår när jag åkte hem med bussen började jag prata med en tant som var på väg hem efter att ha firat sin  86 åriga födelsedag. Hon var så gullig och pigg med glimten i ögat. Hon berättade att hon varit på ett museum med sin dotter och sett på 365 olika små lergubbar som en konstnär hade gjort. Hon berättade om alla de olika rörelserna gubbarna gjorde men så sa hon helt plötsligt  att hon hade velat sno en gubbe ! Då började jag också skratta så tårarna rann. Jag kunde se den där lilla tanten när hon var 8 år istället för 86 år. Det var fortfarande så mycket bus i henne. Jag älskar verkligen att skratta och jag älskar det som är oförutsägbart. När människor gör något som man kanske inte har förväntat sig. Det är därför det är så härligt att vara med gamla och med barn. De har inte samma välpolerade yta.

Vi föds fria

När vi föds är vi fria för då är vi bara den vi är. Men sedan när vi växer upp så slutar vi  tro på “att bara vara jag” räcker så vi skapar en bild i våra tankar om hur vi borde vara. Inte nog med det utan vi börjar också tro på att vi är den bilden.  Sedan övar vi  på att passa in i bilden vi själva har skapat med hjälp av vårt eget dömande. Men så länge vi tror att vi är den bilden kan vi aldrig bli fria. Det är bara ditt riktiga jag som är bakom alla maskerna som är fri.  Jag tror att när man blir gammal så orkar man endera inte hålla kvar i bilden utan man blir den man var i början av livet eller så blir man bitter och stel. Då har man fastnat i bilden man själv har skapat. När jag jobbade som sjuksköterska så kom jag ihåg hur gamla människor på långvården hade liksom fastnat i sitt eget dömande. De var helt stela och man fick vända dem i sängen var tredje timma för att de inte skulle få liggsår.

Jag vill inte få liggsår utan jag vill mycket hellre sno lergubbar när jag är 86 år. Därför dömer jag mig inte när jag säger konstiga saker utan jag skrattar åt mig själv istället. När man skrattar frigörs massor av goda hormoner, kroppen blir mjuk och man sover bättre. Så kan vi inte lova varandra att vi inte behöver ta oss själva på så stort allvar och bjuda på oss lite mera, det gör inget att man “bara är den man är”????

Vill du få igång ditt skratt rekommenderar jag varmt att prova på skrattyoga med Soul.

Här kan du läsa mer om det

https://www.facebook.com/events/539342243104013/

Kramar

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette