Skapa en ny verklighet

Av Annette Forslund

Ler inombords

Sitter i Hollywood på ett svalt café och skriver. Ler inombords när människor kommer in och hejar på varandra. Energin är annorlunda än i Sverige. Kanske beror det på värmen eller så beror det på att de har en annan kultur. Det är mycket jag gillar med LA , allt som jag inte gillar har jag inte upptäckt ännu. Det är så mitt mindset fungerar, det söker efter allt som är härligt och bra och sedan ger det inte så mycket uppmärksamhet till sådant det inte gillar. Jag är en “brasökare” och finns det för lite bra så gör jag någonting åt det. Så har det alltid varit för mig men jag har förstått att så är det inte för alla.

Många nöjer sig med “good enough” det är ok på jobbet, det är ok i min relation, vi ligger med varandra varannan månad….
Varför är det så ? Det måste vara för att man inte tror att man är värd bättre, att man få nöja sig med halvmesyrer. Just det vill jag sätta stopp för. Du är värd det bästa, du är värd att vara älskad av en vacker själ som uppskattar dig och förstår ditt värde. Du är värd ett jobb som du verkligen gillar, som du ser fram emot att gå till. Du är här på den här planeten för att ha skoj, för att känna kärlek i ditt hjärta, för att kunna älska dig själv och andra. Gör du inte det så måste du göra något åt det. Ja jag skrev – måste, ett ord som jag sällan använder. Men på riktigt, det klart att du skall ha det bästa.

Sök hjälp

Mår din kropp dåligt, sök hjälp, se till att du ger den det den behöver. Jag själv kände mig deppig när jag kom in i klimakteriet. Förstod inte var som var fel så jag började undersöka, läsa och fråga andra. Det kan väl inte vara meningen att man skall bli deppig bara för att mensen slutar? Jag gick till min gynekolog som skrev ut östrogen, wow vilken skillnad efter tre dagar var livet tillbaka i mina ådror. Varför äter inte alla det ? Kanske för att man är rädd för att få bröstcancer…. men jag tillför bara samma mängd som jag hade tidigare innan det började sjunka. Det visar bara hur rädslan gör att vi inte gör något bra nu för vi är rädd för något sedan. Jag är rädd för att känna mig ensam sedan så därför gör jag inte slut med min relation nu fast jag mår dåligt i den. Jag säger inte upp mig från mitt hemska jobb nu eftersom jag är rädd för att jag kommer få svälta sedan. Det “make no sense” Livet är NU, vi skall må bra NU och när vi mår bra NU kommer vi också att må bra sedan. Vi har fått allt om bakfoten. Den som har kommit på den urbota dumma ekvationen om att vi skall jobba som slavar i minst fyrtio år för att kunna njuta av pensionen sedan. Alltså det är faktiskt vansinne. Jag lever precis tvärtom. Jag vet att när jag mår bra nu och gör bra saker för mig så kommer det mer bra saker i min väg. När jag förstår att jag bara är värd det bästa så möter jag människor som behandlar mig som jag är den bästa för dem.  Vi har helt enkelt lärt oss totalt fel och det vill jag ändra på. Så om du är mogen och om du på riktigt vill börja förstå ditt enorma värde, få en skön självkänsla, få tillit och mod så kan du snart anmäla dig till min nya webbkurs- skapa en ny verklighet. För det kan ju inte vara meningen att jag skall uppleva den här sköna verkligheten själv utan den är till för alla människor. Du är här för att skratta, leka och upptäcka vilket äventyr det är att leva. Punkt !

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette