Låt 2017 bli ett magiskt år

Av Annette Forslund

Reflektion över 2016 
Jag är inte en stor fantast av högtider och jag tror det är för att det skall vara på ett speciellt sätt. Jag gillar inte förutbestämda låsta sätt utan jag gillar förändringar. Med åren har jag förstått att jag kan fira högtiderna på mitt sätt och inte på rätt sätt. Att det egentligen bara är i mina tankar jag skapar motståndet. Jag tror att allt börjar i mina tankar eftersom jag tror på att vi är skapare över våra egna liv. Inför det nya året brukar jag reflektera över året som varit och hur jag önskar att det nya året kommer att bli. Jag använder mig av tre frågor när jag ser tillbaka för att tydliggöra för mig själv vad som  har haft mest betydelse.

Vad har hänt under året som jag verkligen tyckt mest om och varför?
När jag ser tillbaka på mitt år så har det varit ett väldigt spännande år och det har hänt väldigt många härliga saker. Jag har blivit kär, jag har utbildat mig till Transformativ coach och fått resa till många underbara platser. Om jag måste välja någon av de tre är det att jag har tillåtit mig att blivit  kär, jag har tillåtit mig att ta emot kärlek.
Varför det är stort är för det är en sådan underbar känsla att bli påmind om vem jag verkligen är – kärlek.  Jag tror att det är det vi alla är och har glömt bort.

Vad har hänt under året som jag tyckt om minst om?
Det är att jag har varit inblandad i en business med människor som inte hade ett gott uppsåt. Jag vill så gärna tro gott om människor så jag blundar för att det finns människor som bara tänker på sin egen plånbok utan tanke på hur de kan drabba andra. Samtidigt som jag tänker att jag hellre fortsätter att tro på människor istället för att tro att de är elaka. Men… jag har lärt mig att inte vara så godtrogen, att förstå att de finns många omedvetna människor där ute som inte kan se den större bilden. Att vi hör i hop och att det jag gör mot någon annan drabbar mig själv i slutändan.

Viken är min största insikt och hur kommer jag att använda den?
Min största insikt är att vi inte är vår historia. Att jag inte måste ha anknytningsproblem resten av livet bara för att jag inte hade en närvarande pappa. När jag inte längre tror på min historia så kan den inte påverka mig. Att jag har så mycket mer kapacitet än vad jag trott.  Den insikten använder jag dagligen i mitt jobb och privat. Jag kan se när förminskade tankar kommer smygande och hur jag helt enkelt inte ger dom någon uppmärksamhet eftersom dom inte är sanna. Den insikten har bokstavligen förändrat hela mitt liv. Nu förstår på riktigt, i djupet av min själ att allt är möjligt !

Skapare av 2017
Sedan känner jag i mitt hjärta vad som är viktigaste för mig nästa år och skapar en bild av det i mitt inre. Jag tänker inte ut den utan jag tar kontakt med min inre visdom. Jag kopplar upp mig på det stora nätet, där all information finns istället för att leta på min egen hårdisk. Jag tror det är därifrån all vår skaparkraft kommer ifrån, det är en källa av energi och lust. När vi kopplar upp oss på stora nätet gör vi inte saker i kamp utan då är det lusten som styr. Jag skriver ner allt som känns roligt och lustfyllt, där jag känner inspiration. Sedan väljer jag ut tre saker som känns mest lustfyllt och utmanande. Vi är skapande varelser och om vi inte låter den naturliga delen av oss få utvecklas så blir vi deprimerade och trötta. Vi har inte kommit hit för att sitta inlåsta i ett tryggt hem och samla på saker, vi har kommit hit för att upptäcka vilka vi är. När vi gör nya saker så så upptäcker vi mer av vår kapacitet, vi växer som människor och det gör att vi känner glädje. Vi skapar helt enkelt oss själva.

love-1391007_1280

Mer skapande
Nästa är vill jag skapa fler resor och retreater till olika delar av världen dit jag själv vill åka. Jag vill skapa en inspirerande e-kurs på nätet med syfte att få människor att leva mer i äventyr, lust och kreativitet. Jag vill komma på flera affärsmöjligheter i områden jag tycker verkar roliga och där jag kan bidra till att fler människor kan bli fria ifrån det liv som uppfanns under industrialismen. Jag tror inte vi är ämnade att leva som robotar där all tid mäts i pengar och effektivitet.
Jag tänker också yoga och träna mera och leva ännu mera i kärlek där jag låter mitt hjärta få styra mina val, och ta emot allt överflöd i universum.

Simma ut ut guldfiskskålen
Tänk om jag hade bestämt mig för att inte åka till USA  och gå min utbildning, då hade jag aldrig träffat min kärlek. För att skapa ett magiskt liv så behöver vi säga ja till det okända, de vi inte vet något om. Vi behöver ta nya steg, göra något vi kanske inte alltid känner oss så bekväma med. Många lever sina liv i  liten guldfiskskål som står på oceanens botten. Vi tror att det är själva livet, vi känner igen fiskarna som simmar omkring i skålen, vi tycker det är tråkigt och trångt. Det enda vi behöver göra är att titta upp och se att det inte finns något lock på skålen och förstå att vi är fria att simma ut i oceanen. Där ute i det okända, i det stora nätverket, där finns alla möjligheter, all magi och det är där du förstår vem du egentligen är.

Jag önskar dig ett gott slut och ett magiskt 2017 där verkligen allt är möjligt.

 

Följ med till Los Angeles i mars

 

 

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette