Rensa i röran

Av Annette Forslund

Allt har två sidor

I morgon åker jag hem ifrån Los Angeles och det är med blandande känslor jag packar min väska. Vill inte hem till kylan eftersom jag älskar värme. Vill hem till mina två barn, de tredje är just nu i Costa Rica så henne blir det längre till. Vill inte hem till mörkret, gillar ljuset mera. Vill hem till min egen ordning, till mitt hem. Vill inte lämna Ritchie och hans sköna skratt och kramar. Men i just nu  i det stora hela känns det ändå rätt ok, behöver hem och jobba och smida nya härliga planer. Jag tycker om förändringar och att det inte är likadant hela tiden. Kom ihåg när barnen var små, vad tråkigt det var med alla rutiner. Då fanns inte plats för så mycket impulsgrejer eftersom mätta och utsövda barn var det som styrde valen. Men allt har sin tid, alla olika delar har sin charm,om man letar efter dom.

Bort med grejer

Hela dagen i dag har jag städat, jag har hjälpt Ritchie att plocka ut alla hans kläder ur garderober och lagt allt i högar på sängen. Han skall hyra ut ett rum i sitt hus och behöver strukturera om hur han har sina grejer. Nu är det upp till honom att ge bort, sälja och välja vad han skall behålla. I mitt tycke har han alldeles för mycket kläder, säkert fem gånger så mycket som mig. Jag skulle bli alldeles trött och ha så mycket att hålla reda på. När jag flyttade från hus till lägenhet för fyra år sedan så gjorde jag mig av med allt som jag inte använde. Både kläder och grejer. Jag har inte ens ett förråd där jag bor på 78 kvadratmeter. Det är bland det bästa jag har gjort. Grejer bara energi, vad skall man ha allt till?  Det finns massor av stagnerad energi i gamla kläder och saker. Mitt absoluta tips är att göra dig av med det du inte använder. Du kommer att få så mycket ny energi, jag lovar ! Det är därför jag tycker det skall bli skönt at komma hem till mitt, för där har var sak sin plats. Jag är absolut inte överdrivet noga eller pedantiskt utan det är skönt att inte ha för mycket röra runt sig. När jag skall skapa så behöver jag ha ett rent space då känns det som det är lättare att tänka nya tankar.

Börja med en ny vana

Innan jag började städa hade jag en facebooklive i facebookgruppen – skapa en ny verklighet, och där kom vi överens om att börja med en ny vana, för sin egen skull, inte för någon annan skull. En ny vana skulle kunna vara, att bestämma sig för att om man köper något nytt klädesplagg eller någon ny grej till hemmet som man redan har, så behöver man skänka något gammalt. Då får man inte för mycket av något,då har man inte tröjor som man inte använder eller ljusstakar som bara står och samlar damm i någon hylla i ett skåp. Bestäm dig och sedan berättar du det för en vän, så att ni lovar varandra. Det är lättare att hålla ett löfte om man har lovat flera än bara sig själv.

Det känns också väldigt skönt att bestämma sig för någonting och sedan hålla det. Då växer självförtroendet, att vi kan bara vi bestämmer oss för något. Vi tränar uthållighetsmuskeln, vi tränar vår vilja. Den sanna viljan. Vi gör det för vår egen skull, för att det känns bra. Inte för att få beröm eller för att bli älskad utan för att vi är värda att få ett skönt liv. Alla är det, du med. ????

Kram Annette

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette