När terrorn slår till

Av Annette Forslund

Fyra timmar efter den förmodande terrorattacken i Stockholm sitter jag och tänker på vad som har hänt, vad det innebär och hur livet kan förändra sig på några sekunder. Jag själv var hemma och hade yogat, låg i savansana(stilla vila) och hörde hur telefonen vibrerade. Eftersom jag hade den på ljudlöst lät jag den ringa. Sedan ringde det igen och igen. Klev upp och tänkte att det är verkligen någon som vill något. Hade fyra missade samtal från tre av barnen och min exman. Plus ett mess från sonen – RING mig pronto. Alla var i säkerhet, min dotter var lite chockad eftersom hon jobbade mitt emot Åhlens där bilen körde rakt in. De hade blivit panik och polisen hade sprungit in i deras affär och bara skrikit – spring så snabbt ni kan härifrån.  Jag pratade med henne när de satt inhysta i Mood gallerian, sa något om att hon skulle försöka andas lugnt och att inte ta in allas rädsla. Inget bra sagt, hon blev arg och la på luren. Såklart hon inte var mottaglig för det, hon var mitt i det som hände medan jag satt här hemma i ett lugnt space. Det jag märker är att när jag sedan satte på nyheterna och började lyssna på vad som hänt så blev jag också rädd. Gärningsmannen är inte gripen och hela staden blir som ett vacum. Det är ju precis vad de vill, terroristerna eller vem det nu är som har gjort den här handlingen. Låt oss inte skrämmas. låt istället den här händelsen göra oss mer vakna. Vi kommer aldrig kunna skydda oss från händelser som den här, då kan vi inte gå ut. Låt oss istället fördjupa vår kontakt med vårt hjärta och vår tillit att det här händer för att vi skall kunna förstå vad som är viktigt i livet, vad  det är vi värdesätter. Att vi slutar att klaga på småsaker utan istället börjar tala om för varandra hur mycket vi bryr oss. Vi är alla connectade och när något sånt här händer då får vi kontakt med  det. Vi vill hjälpa och finnas till hands, vi bryr oss och vi sträcker gärna ut en hand. Låt den handen få fortsätta vara utsträckt. Ju fler utsträckta händer desto mindre kan terrorn gripa klorna i oss.

Nu har det gått en vecka efter jag skrev inlägget ovan och jag har sett vad som har hänt efter attacken. Min dotter är sjukskriven som många på hennes jobb, alla traumatiserade, de känner tomhet, skuld, är helt energilösa, tycker det är obehagligt med folksamlingar och gråter väldigt lätt. Tänker att de inte pratas så mycket om dem, alla som blev rädda och behöver laga själen. De var 9 personer som behövde åka till sjukhus men jag undrar hur många som blev skadade i sitt inre. Många känner skuld för att de mår som de mår och  egentligen inte såg något. De tycker inte att det räcker med att de hörde skriken och såg paniken i varandra ögon. Jag tror det är viktigt att verkligen förstå att det sätter spår och att man behöver vara snäll med sig själv. Oavsett hur vi reagerade så behöver vi acceptera vår egen reaktion och stryka med vår egen hand på vår egen kind och säga att det är helt ok att känna som vi känner.

Ställ dig frågan hur många gånger du istället känner skuld och tycker att du inte borde känna det du känner. Ju mer du ger dig själv tillstånd att låta dina känslor skölja över dig utan motstånd desto fortare lämnar de dig. Gå till ditt hjärta och känn med  dig själv istället för mot dig själv. Det är bara där du kan läka. Kärleken är den starkaste kraften av dem alla, inte bara till andra utan till dig själv.

Vi kommer kanske aldrig att förstå vad  det är som avgör varför vi tog vissa beslut den dagen. många har berättat att de var på väg in till Åhlens men ändrade sig , vissa var där 10 minuter innan, tog en annan väg eller helt hade precis passerat. varför det var just fyra människor som avslutade sina liv den dagen. Det enda vi kan förstå är att vi inte har kontroll av den yttre verkligheten. Det enda vi kan göra är att skapa ett inre klimat av kärlek och tillit, det är bara där vi kan hitta lugn och frid.

Kärlek och ljus

Annette

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette