När livet suger

Av Annette Forslund

Skrev ett inlägg på min privata facebooksida där jag beskrev att jag kände mig värdelös, vaknade på  morgonen och kände mig  låg. Vet inte varför, precis som jag heller inte vet varför jag vissa mornar vaknar och känner mig glad. Precis innan jag skrev inlägget hade jag suttit och scrollat på facebook och sett glada människor som hade lyckas med olika projekt och människor som var i gemenskap och glädje. Vad som hände var att jag började jämföra mig och i jämförelse med dom var jag misslyckad och värdelös. Innerst inne visste jag att det inte stämde men jag hade inte en chans mot tankarna som invaderade mig som ett stort grått åskmoln som kan invadera himlen på bara några minuter. Du vet när det är en solig dag och du ligger på stranden och plötsligt ser man att det är ett stort åskmoln på intågande och man måste skynda sig att söka skydd. Så ifrån att ha känt mig lite nere så kände jag mig bara fel och misslyckad. Nedan kan du läsa vad jag skrev.

“Sitter och tänker att jag är värdelös, att jag inte kämpar tillräckligt länge och håller ut och gör en sak tillräckligt länge och blir super framgångsrik.. Att jag inte tillhör någon speciell grupp av människor som gör en grej och har en guru. Har inget jättestort kompisgäng, har flera utspridda. Har ingen hobby, har ingen favoritserie som jag följer, har inte ens en tv, pratar inte med mina föräldrar eller barn varje dag, nästan aldrig med mina syskon. Det känns som ett monster ha invaderat mitt mind och bara säger dumma saker till mig. Vill bara gråta eller gå ut och skrika till någon stackare.
Jag vet också att absolut inget av det jag skriver är sant, jag vet att jag är en modig själ som går min egen väg men ibland känns det bara så ensamt, och det känns ensamt när jag inte är i kontakt med mig utan bara hör tankekonstruktioner fyllda med lögner.
Jag vet att det kommer kännas helt annorlunda när tankarna har passerat. Så jag behöver inga goda råd om vad jag skall göra utan jag behöver bara få skriva att ibland så suger det fett ..”

14045757_1180486421993511_1650069157815733517_n

Jag fick jättemånga kommentarer från vackra själar som skrev att de kände igen sig och att det går över. Någon skrev att jag kanske var bipolär, en annan skrev att jag skulle skaffa mig en hobby och den bästa var att jag kanske kunde grädda våfflor och bjuda in någon 🙂 Så gulligt, jag skrattade faktiskt högt, tyckte det var jätteroligt. Så allas kommentarer hjälpte mig väldigt fort att se att de tankarna var inte sanna. Men de som hjälpte mig mest var att jag till 100 % vet att de yttre har inte något med mitt välmående att göra. Jag kan känna mig lika värdelös även om jag framgångsrik och har ett stort kompisgäng.
Jag hade känt mig låg hela den dagen och då är det som om tankarna måste hitta någon förklaring till varför.

Ju mer vi kan se att vi alltid “hittar på ” något så vi kan förklara varför vi inte känner oss glada desto mer fria blir vi att inte tro på det och då går det fortare över. Just när vi är fångna i tankarna så känns de sanna men om vi vet “deep down” att det inte är det så sveper de tunga regnmolnet över oss fortare. Precis som vi inte gör något annat än att söka skydd på sommaren så kan vi göra likadant med våra inre regnmoln. Hur ser ditt skydd ut? Mitt skydd var att skriva om det, att uttrycka att nu känns det så här, och att veta att det inte är sanningen. Ett annat skydd kan vara att vända uppmärksamheten till något annat, att meditera, yoga eller bara veta att det är där tills det inte är det längre. Det viktigast är nog att förstå att det inte är något fel. I naturen regnar det ibland och vi vet ju hur vi njuter av solen extra mycket om det regnat länge. Det är fullständigt normalt att vara glad och att vara ledsen. Det är vår natur. Det som inte är vår natur är att tänka för mycket och att hela tiden försöka tänka oss ur problem. Om problemet är att vi är fångna i tankarna så behöver ta oss till en annan plats för att bli fria. I hjärtat bor friheten, när vi känner tacksamhet är vi inte fångna i våra tankekonstruktioner längre. Och när vi är fria så kan vi se klart.

15036682_1271333386242147_4823847594171391247_n
Dagen efter skrev jag ett nytt inlägg på facebook

God morgon alla underbara själar. Vaknar till solen och gårdagens tankar har bytts ut mot nya tankar som är sanna. De talar om för mig att jag inte kan vara värdelös och att mitt värde har ingenting med vad jag gör eller har att göra. Jag är värdefull bara för att jag finns till precis som alla andra på den här planeten. Det som blir tydlig är att när jag inte är i kontakt med den sanningen blir jag ledsen och arg och det gör ont. Då reagerar jag utåt och hittar något fel där ute, och det är ganska lätt att hitta något som suger. Superlätt faktiskt.

Jag kan också se hur min hjärna verkligen försöker få mig att tro på det men… jag blir fången kortare och kortare tid och jag är otrolig tacksam för det. Jag känner också enorm empati för alla som är fången hela tiden, som verkligen tror på de där hemska tankarna. Men som många skrev så är det bara mänskligt, det kommer alltid att finnas dagar när vi glömmer bort vilka vi är. Och då är det så skönt att vi har varandra och blir påminda att det är så att vara människa och att det är ok. Så låt oss fortsätta att påminna varandra hur älskade vi är oavsett vad vi har eller kommer ifrån. Och att vi kan vara mer mänskliga, vi behöver inte vara perfekta, vi är allt. Vi är gudomliga varelser i en liten mänsklig kropp med massor av skavanker och det är precis som det skall vara. och vi tror ofta att andra människor har mer koll, mer pengar, mer lycka, mer självförtroende, mer av något som vi inte har. Det är också ok men det är inte sanningen. Sanningen är att vi är fantastiska varelser allihopa som har antagit utmaningen att vara här på jorden just nu och att alla hör vi ihop.

Kram Annette

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette