När livet förändras

Av Annette Forslund

Jag brukar skriva och säga –  När man inte accepterar det som är skapar man ett motstånd och det är motståndet som skapar lidandet. Det är väldigt lätt att säga när livet är på topp, när man har fullt av energi och livslusten flödar. Det är mycket svårare när man har hostat så man kräks i flera veckor, svettas på nätterna så man inte kan sova och när humöret känns som en berg och dalbana.

Jag gör allt jag kan för att hålla mina vibrationer på topp. Jag yogar, mediterar, dricker grönsaksjucier och lyssnar på inspirerande youtube kanaler. Jag vet att mina tankar skapar och att livet går upp och ner. Men just idag vill jag bara skrika  – Nu är det nog! Nu vill jag ha tillbaka min gudagnista och glädje, det här är inte ok, jag avskyr att vara låg. Varannan dag kommer den tillbaka, jag känner hur det spirar, jag känner glädjen och kärleken inom mig, och tänker, nu äntligen är det över. Sedan nästa dag när jag knappt sovit så  känns det som jag inte vill göra något, jag vill bara stänga in mig och ge upp.

Och jag vet att det är precis det jag behöver göra, ge upp, kapitulera till förändringen att jag har kommit in i en ny fas i livet. Men jag vill inte, jag vill vara som förut. Jag fortsätter och tränar på acceptans, jag smeker mig över kinden och säger att jag är vacker och värdefull. Jag tränar på att älska min kropp som förändras, som blir stelare och samlar på sig mer hull. Jag fortsätter att dricka gröna drinkar, jag går ut och går i skogen fast jag inte vill, när jag väl är ute i naturen så känner jag att naturen är snäll och god, den dömer inte, där kan jag vara mitt ledsna jag som sörjer min ungdom och att jag är på väg in i en ny fas. Jag vet att det är en övergång och jag vet att när jag är sams med mig själv att jag älskar den här fasen i mitt liv. Snart har jag ingen annan att ta ansvar över än mig själv och att jag kan göra precis som jag vill.

Jag ser tillbaka på mitt liv och kan känna och förstå att det klart jag är trött.  Jag har fött tre barn som jag uppfostrat, skilde mig när de var 2. 7 och 9 år samtidigt som jag har drivit flera egna bolag. Alla besvikelser, sorger, glädjeämnen. Alla förälskelser, dödsfall, rädslor, hopp och förtvivlan. Tänk alla gånger det har känts övermäktigt och sedan har ändå alltid allt löst sig. Så kanske är det så att ju mer jag accepterar och omhuldar allt som har varit och sedan tar farväl så kommer hostan att släppa. Läste i Louise Hays bok – Du kan hela ditt liv – att hosta betyder att det är en förändring som du motsätter dig.

Jag berättar för mig själv att det är ok att vara ledsen och trött ibland. En tår rinner nerför min kind och jag vet att i morgon är en ny dag.

Och den nya dagen kom… I dag är det tio dagar sedan jag skrev det första inlägget och jag har slutat hosta. Min kropp är glad igen, livsenergin forsar i mina ådror. Det jag gjorde var att verkligen acceptera och då vaknade jag upp till en annan dimension där jag nästan  bara ser möjligheter och glädje.  Så till er alla som inte känner er på topp vill jag bara säga – jag vet hur det känns och jag vet att det kan vara totalt annorlunda i morgon så ge inte upp hoppet utan släpp bara taget.

 

Ljus och kärlek

 

Annette

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette