Myten om sedan

Av Annette Forslund

Allt för många människor har gått på myten om SEDAN.

Sedan när jag har tillräckligt med pengar, sedan när jag köpt huset på landet, sedan när barnen är stora, sedan när jag bytt jobb. Sedan när jag är känd, sedan när jag är framgångsrik, sedan  när jag träffat min drömman.

Om du tror på sedan så kommer du få vänta hela livet för att känna dig nöjd och uppfylld. Om du tror på sedan kommer du INTE vara nöjd när du uppfyllt ditt mål.

Sedan finns inte, det finns bara i ditt huvud, det finns bara ett nu. Du befinner dig i nuet precis hela tiden. Ju mer du kan känna glädje och tillfredställelse nu ju mer kommer du känna det i framtiden. Hemligheten är att din glädje inte är beroende av vad som händer sedan och inte heller på vad som händer på utsidan utan din glädje skapas bara från insidan.

Jag har mött allt för många människor som hela tiden strävar efter mera, bättre och större och som är helt döda inombords. Jag ha också mött människor som lever i slummen men som har glittrande levande ögon.

Jag tror man kan ha båda. Viljan att skapa något nytt OCH samtidigt njuta av livet här och nu . Det är mitt mål. Jag är inte intresserad av att nå ett mål längre fram om jag måste stänga av och kämpa, som att sätta livet på paus.

Nästan allt inom personlig utveckling handlar om förändring. Hur vi skall förändra vårt sätt att tänka, äta , känna, vara, se ut.
Då är det inte så konstigt att människor går omkring och känner sig otillräckliga eftersom det alltid är något som kan förbättras eller förändras. Men om vi föds hela vad är det då som har gått snett eftersom vi måste ägna hela livet att förbättra det som redan var perfekt i början. Jag tror det är tron om att vi inte är tillräckliga.  Vi känner att vi saknar något som vi vill hitta därute. Jag tror att vi saknar oss själva. Kärleken och acceptansen till oss själva. När vi kan känna att vi duger så släpper motståndet  och då släpper vi in direktkontakten med livet och livskraften. Vi  kommer tillbaka till nuet och från nuet skapar vi något bara för att vi vill, för att det är kul och spännande och vi känner oss levande igen, vi tänker inte ens på framtiden, vi är tillbaka till den plats där livet pågår – just nu.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette