Var här istället för där

Av Annette Forslund

Sedan när jag har pengarna, sedan när jag känner mig mera säker, sedan när jag har bytt jobb, sedan när det är bättre väder. sedan när jag betalt alla räkningar, sedan när huset är städat. När du börjar observera dina egna tankar så kommer du att se hur mycket energi du lägger på att tro på att bara du gjort det ena än det andra så kommer du att må annorlunda.  Undrar varför vi har lärt oss att lura oss själva med att tro på sedan. Många är nästan alltid i framtiden och glömmer bort att det bara är i nuet du kan känna riktig glädje. Varför tror vi på att det skall bli lugnare, roligare, mindre oroligt sedan när just det problemet vi har nu är löst. När ett problem är löst så finns det alltid ett nytt att lösa. Vår hjärna verkar vara konstruerad på att hitta problem eftersom förr i tiden när vi levde i grottor så behövde vi se farorna så vi inte blev uppätna. Skillnaden är att vi inte lever i grottor längre och att utvecklingen gått framåt. Vi är inte bara på den här planeten för att överleva utan vi är här för att leva. Man kan inte känna livet i hjärnan utan livet känner vi i hjärtat. Så nästa gång du fångar dig själv när du tror på sedan, se om du istället kan ägna din uppmärksamhet åt nuet istället, se och känna stunden just nu, det är precis här och nu du kan känna tacksamhet och glädje bara över att få andas och finnas till. Ju mer du kan vara i nuet desto mer energi kommer du att få att göra det där sakerna du tror du måste göra för att känna glädje, lugn och njutning. Det är det som är så paradoxalt, ju mer nu vi är desto mer får vi gjort.

15965188_10154911208513185_5036815911253480703_n

Det går åt väldigt mycket energi till att tänka. Barn tänker 5000 tankar om dagen medan en vuxen tänker 75000 tankar. ((fråga mig inte hur de har kommit upp med  den siffran ) Det vi kan se är att barn har mycket mer energi än vuxna. De skrattar mycket oftare också, det är helt enkelt mycket mera i stunden. Har du små barn hemma, lär dig av dem istället för att förändra dem till att tänka på framtiden. Ta vara på stunden, ta vara på de små ögonblicken, livet är en serie av små ögonblick. Känner du att dina ögonblick inte alls stämmer överens med det du värderar i livet så behöver du göra en förändring. För det blir inte annorlunda sedan. Tro inte på den lille rösten som säger att du inte kan, att du inte är modig, att du inte är tillräcklig. Den rösten är bara gamla förlegade tankekonstruktioner. Bestäm dig för att inte gå på det. Du är tillräcklig, du är hel du är en fin människa. Ju mer du tro på det desto mer kommer du att skina. Idag är det en riktig fin vårdag, låt oss skina i kapp med solen, känna livet i våra hjärtan, göra något som vi egentligen inte får fast vi vill, äta en glass, le åt en främling och sluta vara så ordentliga 🙂

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette