Modet att tåla

Av Annette Forslund

Stolt och glad

Åh vad jag är stolt över mg själv. Jag har suttit med datorn i knät med ett tjockt täcke över mig och jobbat med att göra annonser på facebook idag. Varför jag är så stolt är för att jag har varit väldigt trött, helst har jag velat gått och lagt mig. Men jag vet att då skjuter jag bara upp problemet med jetleg. Man behöver härda ut annars förlängs bara plågan. För det är lite plågsamt att vara vaken när man vill sova. Helst en för en sådan som mig, som älskar att sova 🙂 .

Jag är också stolt för det är väldigt klurigt att göra bra annonser på facebook. Det tar tid i början och man behöver hålla koll på vad kampanj, annonsset och annonser är för något. Det ser likadant ut så det är jättelätt att röra ihop det. Jag har gjort flera fel men till slut så blev det rätt. Jag är absolut inte född med tålamod, “mitt mod att tåla” har jag verkligen fått träna på.  Och till slut så blev det bra, hoppas jag. Ser ni en annons om ett webbinarie den 22 jan som jag håller i när jag berättar om coachutbildningen till Transformativ coach så har jag lyckas med annonsen. För den syns inte på min facebooksida utan den ploppar upp i olika människors facebooksflöden.

Ge inte upp eller…

Så dagens insikt är att inte ge upp så lätt utan fortsätt och gör fast det är svårt. Ju mer man tränar desto lättare blir det. Ingen är expert i början. Eller så skall du ge upp! Om du är den där envisa typen som sitter med ett problem i flera veckor och vägrar be om hjälp. Det är det som är så spännande med självutveckling. Det finns inte ett svar och en väg utan det som är  utveckling för en person kan vara stagnation för en annan.  Och det som är så bra att ingen annan kan säga vad du behöver, det kan bara du säga och höra när du lyssnar till din visdom. Inte till egot som babblar som det brukar göra, utan till den lugna sköna rösten som bara viskar kärleksfullt och har ett otroligt tålamod med dig. Den rösten blir aldrig arg för den vet att till slut så kommer du att lyssna och förstå eftersom det är så det är uttänkt. Vi alla kommer att förstå tillslut 🙂

Nu skall jag ta på mig tjockjackan och tjockskorna och promenera bort till Sickla och kolla in Nacka yogasstudio som har flyttat till en ny adress. Kl 1600 har dom ett yinyogapass och det skall jag belöna mig själv att vara med på nu när jag har övat så mycket på mitt tålamod och mitt  motstånd till kluriga tekniska grejer på datorn.

Hur skall du belöna dig i helgen? Vad skall du ge dig själv för härligt? Det finns alltid anledning  att ge sig själv sköna stunder, alltid. ❤️

Kramar.

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette