Medberoende är inte kul

Av Annette Forslund

Förälskad i livet

Idag är det söndag och fyra dagar sedan jag kom hem från Los Angeles och min kärlek jag har träffat där. Vi träffades i september 2016. Vi har träffat varandra nästan varannan månad sedan dess och vi pratar varje dag på telefon. Innan vi träffades så hade jag dejtat rätt frekvent på Tinder här hemma i Sverige och jag hade lärt mig väldigt mycket om mig själv. Vad jag gillade och inte gillade och vad det egentligen var jag sökte. Jag ville ha en ny lekkompis som  tillsammans med mig  kunde upptäcka nya delar av världen men också nya delar i mig själv. Dagarna innan vi träffades så var jag redan i Los Angeles för att gå mitt sista block för att bli färdig med min utbildning till Transformativ coach med Michael Neil. Jag kom ihåg hur jag cyklade på Venice beach och var så lycklig med mig själv och över livet jag hade skapat. Jag vet att jag sa högt att om jag inte träffar någon man som verkligen tillför något i mitt liv så vill jag hellre vara ensam. Jag kände mig hel, harmonisk och nöjd med  den jag var. Det kändes som min kärlek till mig själv var djupare och på så sätt även till livet och alla andra människor.

Det var då det skedde, två dagar senare träffade jag Ritchie och blev förälskad. Jag blev förälskad i hans lekfullhet, hans skratt och nyfikenhet på livet. Han hade allt som jag ville ha.

Sanningen gör oss fria

Nu har det gått 16 månader och förälskelsen har börjat gått över till djupare kärlek. I den processen har jag börjat sett sidor hos mig själv som jag tidigare inte varit medveten om. Jag ser att jag börjar bli medberoende. Något jag har försökt undvikt i hela mitt liv. Roten till allt medberoende handlar om att man inte älskar sig själv tillräckligt för att sätta sunda gränser. Man sätter sin partners behov före sina egna. Det är inte skönt att upptäcka det här. Det gör ont. Samtidigt som jag vet att eftersom jag ser det och erkänner det så kan jag också göra något åt det. Jag har kapaciteten och jag är på god väg till att älska mig själv mer villkorslöst. Jag vet också att när jag kan det så kan jag älska andra villkorslöst.

Varför jag skriver det här är för jag vet hur vanligt det är, hur fullt av skam det kan vara och hur vi försöker släta över och hitta på strategier för att undvika det. En av mina tidigare strategier var att bli beroende istället. Det fick jag insikt i för sjutton år sedan och det var så mycket värre. För då hade jag förträngt allt, hela min uppväxt, hela min historia. Nu har jag sett och förlåtit så många delar av den så idag känner jag mig så mycket starkare.

För allt handlar om kärleken och respekten för sig själv. Att inte överge sig själv och sina egna värderingar. Att göra det man bestämt sig för att göra. Att leva i sin egen sanning och att känna att man bidrar med sitt äkta själv, utan att förminska eller att blåsa upp sig. Att få vara den man är fullt ut och kunna ge av sig själv. För att komma dit så behöver man älska sig själv,förlåta sig själv. Förlåta alla gånger man har dömt sig själv och inte tycker man är tillräckligt och gjort fel. Jag tror ändå att alla gör så gott vi kan utifrån vilken medvetenhet vi besitter. Många gånger har jag sett i mitt jobb hur människor dömer sig själva när de tittar tillbaka på sitt liv och vad de har gjort. Det som är så viktigt att komma ihåg är, att du har ett högre medvetande nu än när du gjorde det du gjorde och det du dömer dig för. Det är som att döma dig själv för att du inte kunde det du kan nu, när du gick i första klass.

All läkning handlar o att se och förlåta, för att sedan kunna göra nya val. Förlåter vi inte kan vi inte göra nya val då är vi fast i det förflutna och gör om samma sak igen.

Vi är kärlek

Jag tänker att den vi egentligen är – är kärlek. Titta på ett litet barn och hur vi dras till det. Vi kan känna och se den oförstörda kärleken. Sedan växer vi upp och lär oss olika strategier för att duga och bli älskade, vi bygger en liten mur runt vårt hjärta. Eftersom vi då inte känner kärleken från oss själva, den vi egentligen är så börjar vi söka den utanför oss själva på många olika sätt. I partners, i framgång, i rikedom, i olika beroenden. Men vi kan aldrig finna den där och vi lyckas heller aldrig få den kärleken eller rikedomen som kan fylla oss helt. Det enda sättet är att vända om och gå helt och fullt tillbaka till sig själv och till sitt eget hjärta. Där hittar vi det vi söker. På vägen dit så behöver också se allt mörker och allt vi har försökt dölja för oss själva för att kunna omfamna precis allt. Så på resan hem så möter vi de personer vi behöver möta för att se de vi inte velat se. Jag ser mer och mer av mig, allt de fina men också de jag inte velat se. Jag tackar universum, lägger händerna över mitt hjärta och låter tårarna få komma. Jag är också så tacksam att jag har odlat en tillit till livet, att jag vågar se och att jag  vågar agera. Den tilliten har inte alltid funnits och det är den som gör hela skillnaden. Jag är otroligt tacksam för allt jobb jag gjort, alla kurser jag har gått, alla böcker jag har läst. All den tid och pengar jag har lagt på att bli en hel och lycklig människa.

Idag vill jag dela med mig, inte för jag är klar ännu och är expert på allt, utan för att jag vill att du precis som jag skall förstå att alla är vi på en resa, och att vi tillsammans kan stötta och förstå, det är inget fel på oss, det är en del av att vara människa och vi gör så gott vi kan.

 

All kärlek till dig ,

Annette

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette