Mål hör till 1900-talet

Av Annette Forslund

Som utbildad ICF – Coach och utbildare av coacher har jag lärt många människor hur viktigt det är med mål. Jag ber om ursäkt. Jag tror inte längre på det.

Det är vår hjärna, vår intelligens som har kommit på om vi sätter upp mål och kämpar så når vi det vi vill uppnå. Och så långt är det sant – jag och många andra har uppnått mål på det sättet. Vi uppnår önskat resultat. Men sedan då…? Är vi lyckligare då? Vad händer efter vi uppnått målet? Vi sätter upp ett nytt kanske eller så är vi helt slut och tomma och undrar, skall jag inte vara glad nu? Vi är så fostrade att nå resultat, att vinna att göra rätt. Men är det egentliga vår sanna natur?

När vi inte hade något mål

Som barn satte vi inte upp mål för att lära oss gå. Vi hade inte en strategi eller delmål. Vi bara gjorde det för det fanns en inneboende kraft som ville det. Vi steg upp och ramlade till vi kunde. Vi lekte för vi tyckte det var kul, vi hade inte något mål med leken. När vi tröttnade så slutade vi att leka och hittade på en ny lek.


Tänk om vi kunde fortsätta förhålla oss till livet på det sättet när vi växer upp. När jag skapar något för jag tycker det är roligt och utvecklande så behöver jag inte kämpa för att uppnå det. Det sker i lätthet och glädje. Det sker naturligt. Du låter din inneboende kraft guida dig till de rätta handlingarna.

Resultatet är inte det viktigaste

Många gånger när jag har nått resultat så har det gått lätt och jag har träffat på människor som jag aldrig med hjärnan kunnat tänka mig till. Livet visar mig de människor jag behöver träffa just då. Det enda jag behöver göra är att vara i en känsla av att det är en lek, det är roligt. Resultatet är inte det viktigaste, det absolut viktigaste är att jag har kul och njuta på vägen. Vad är det för mening annars med livet, att komma i mål? Då är jag död.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette