Lyssna på GPS,n

Av Annette Forslund

Livet sammanför oss

Idag efter jag yogat så skulle jag träffa April, en ny vän som jag mötte fem dagar innan jag åkte till LA. Jag var gästinstruktör på “mindfulmondays” som två killar håller i. De har gratis mindfulness en gång i månaden i Stockholm för alla som vill prova. Här kan ni hitta dom: Out of your mind.

April var där som deltagare och när vi började prata efter kursen visade de sig att hon bott i LA i fem år 🙂  Idag träffades vi för att gå på hike, det är nära till bergen, så att träffas och går på hike är ett sätt att umgås här, jättehärligt ! På vägen till vår mötesplats så gick jag efter GPS, n och inte den väg jag själv skulle ha valt. Jag skulle ha gått Hollywood Blvd men GPS, n tyckte jag skulle gå en helt annan “kringelekrokväg”. Det som slog mig var att när jag bara släpper kontrollen och följer med så fick jag uppleva något helt annat än om jag själv skulle ha bestämt väg. Jag kom till ett otroligt fint och lugnt område med hus målade i olika färger. Trädgårdarna var fyllda med apelsinträd och rosor och jag passerade en man som stod och sjöng medan han målade en tavla. Det är samma stad som jag gick i för några dagar sedan när jag var med om krocken men jag fick uppleva något helt annat. Det fick mig att tänka på att fast jag tycker att jag har släppt mycket av min kontroll så finns den ändå kvar, lite så där i skymundan, inte så tydlig.

Jag tänker ofta att livet visar mig små meddelanden och det meddelade jag fick idag var:  Om vi bara vågar följa den högre GPS,n och släppa egots kontroll så får vi se och uppleva något helt annat än vad vi gjort tidigare.

 

Vänta eller Agera

Det är det återkommande temat i mitt liv just nu. Letting go,att släppa kontrollen och inte försöka planera ut något med min lilla begränsade hjärna utan släpp spakarna till de större nätverket. Odla tillit och njut av varje dag. Det är ett ganska skönt tema och ibland stressande. För man borde väl veta vad som skall hända minst två år i förväg? Med mål och delmål. Ja säkert är det så ibland. Men ibland är det inte så. Allting har sin tid. Livet är som en in och utandning. Det viktigaste vi kan göra är att lyssna om vi är i ett skapande tillstånd eller om vi är i ett tillstånd för återhämtning och reflektion. Jag har ett mål med mitt liv och det är att vara i linje med min själ. Att inte lyssna så mycket på andras krav och förväntningar om hur saker skall vara eller inte vara. Utan att lyssna inåt, till min rytm, till mitt sätt att vara. Mitt sätt att uttrycka mig på. Att våga vänta och våga prova. Att våga vara jag fullt ut.

Det som är det svåraste för mig är att vänta, att bara vara stilla och vänta och se. Jag är väldigt bra på att få saker att hända, att agera och att våga prova. Hur är du? Vad behöver du träna på ? Agera eller att vänta ?

Kram från LA.

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette