Lycka är lika med acceptans och tacksamhet

Av Annette Forslund

När vi tar något för givet

Sitter på flygplatsen i Los Angeles i businessloungen och känner mig lyxig. Allt ingår här från sköna fåtöljer till god mat med efterrätter, champagne, kaffe, frukt etc. Jag är inte van att åka businessklass men efter att ha uppdaterat min biljett så får jag ta del av det som för vissa är en total normal upplevelse. För mig är det överflöd, jag njuter av att sitta här. Märker också att jag gärna vill äta mer än vad jag brukar, som jag inte vill missa något.

Jag undrar om jag alltid skulle njuta så här mycket att åka business om jag alltid gjorde det. Är rätt så säker på att svaret är nej. När någonting blir en norm för oss så tar vi det för givet. Du vet själv när du varit sjuk hur mycket du njuter av att vara frisk innan du har glömt bort att du var sjuk och tar din hälsa för given.

Jag funderar själv på hur jag skall lära mig att njuta mer av allt som absolut inte är självklart för alla. Jag har så mycket att vara tacksam för, otroligt mycket. Och det har ju du med, även om det inte alltid känns så. Bara genom att du bor i Sverige gör dig otroligt priviligerad.

Factfulness- ett nytt sätt att se världen

Läser boken factfullness av Hans Rosling och den ger mig så mycket insikter, rekommenderar den verkligen. Han skriver om är hur allting bara blir bättre och bättre och hur få människor det är som faktiskt har den rätta faktakunskapen. Det spelar ingen roll vilken utbildning människor har utan  bilden av samhällets utveckling som vi ofta  från nyheterna stämmer inte. Hur många vet till exempel att 80 procent av alla barn i världen blir vaccinerade mot någon form av sjukdom, medellivslängden för världens befolkning är i genomsnitt 70 år och att under de senaste 20 åren har andelen människor som lever i extrem fattigdom nästa halveras.

1 miljard människor av totalt 7 miljarder har alla de bekvämligheter de behöver för att leva ett gott liv och tjänar mer än 32 dollar om dagen. Det jag funderar på är om vi också blir lyckligare, när allt blir bättre och bättre, eller blir vi också avtrubbade. Tänk om själen inte riktigt hinner med i utvecklingen utan att vi byter ut själens längtan mot  yttre stimuli.

Mellanrummet som gör ont

Såg – A star is born  –  i Hollywood  på bio. Där Bradly Cooper, en av huvudpersonerna är djupt olycklig även fast han har allt många människor bara kan drömma om. Även fast han allt på “utsidan” så saknar han sin egen “insida”.

Hur mycket kan vi älska oss själva?  Mellanrummet mellan den du är på utsidan och med  hur det känns på insidan kan bli väldigt stor. Ju större kontrasten blir desto ondare tror jag att det känns.

Att älska hela sig själv är samma sak som att ha kontakt med hela sig själv. Och hela sitt själv är inte alltid så kul att få kontakt med. Eftersom det finns mycket vi har försökt att glömma bort och trycka ner. Allt som vi inte riktigt accepterar hos oss själva behöver få komma upp på ytan för att omfamnas.  Först när vi gör det så tror jag att vi kan förstå vad verkligen riktigt frihet betyder. Det spelar ingen roll hur mycket pengar och framgång vi har om vi inte har accepterat alla delar av oss själva.

Jag åkte buss ut till flygplatsen och fick gå fram två gånger i bussen och fråga vart jag skulle kliva av. Busschauffören blev irriterad på mig och sa högt att jag måste genast sätta mig och lyssna på vad han sa. Jag bara log och tog det absolut inte personligt, fattade att han var trött på folk som inte hade koll. Men sådan är jag, jag har verkligen alltid koll, och jag är helt ok med det. Jag kan till och med le för mig själv och tycka det är lite roligt. Jag har accepterat den delen av mig. Sedan finns det andra delar jag inte har accepterat och dem blir jag varse om när jag tycker det är jobbigt och går i gång när folk blir irriterade på mig. Eller åt andra hållet, när jag blir irriterad på människor för att de inte är som jag vill att de skall vara. Då är det alltid något hos mig själv jag inte vill se. När jag väl ha sett det hos mig själv blir jag inte längre irriterad utan då kan jag välja om jag vill ha det i mitt liv eller inte.

Många har missuppfattat ordet acceptera som om det är en passiv handling. Men det är en väldigt aktiv handling där du låter ditt medvetande expandera och du får en tydligare och klarare bild av vad det du ser. Du tar ansvar för situationer i ditt liv och blir inte ett offer. Eckard Tolle säger att det finns bara två sätt att vara med händelser i sitt liv. Det första är att känna att de är lustfyllda och det andra är acceptans. Kan vi inte känna något av de två så skall vi sluta med  det vi håller på med. Så visst har vi mycket att träna på, tänk dig ett liv med bara lust eller acceptans, det skulle väl vara väldigt skönt. Men tills dess så får vi vara helt OK med att vara de människor vi är. Lita kantstötta och med skavanker och ibland alldeles underbara.

Jag önskar dig en fin dag med allt det du är  <3

Annette

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette