Livets kontraster

Av Annette Forslund

 Njuter av lugnet

Sitter just nu på Hyatt hotell i Kathmandu och njuter av tystnaden och ordningen. Det välordnade, det hövliga, det icke påträngande. Åkte från Goa i natt först till Bombay och sedan vidare hit till Kathmandu. I Mombay så fick jag först hämta ut väskan för att sedan byta flygplats ifrån inrikes till utrikes. Jag hade kort om tid så det var viktigt att allt skulle funka för att jag skulle hinna med planet till Kathmandu. Det var inte det enklaste för Indier har inte den bästa förmågan att skynda sig.

När jag skulle försöka få tag i en taxi i mellan flygplatserna så var det ingen som kunde köra mig, alla var förbokade. Till slut fick jag tag i en kille som hjälpte mig att hitta en riksha, ni vet en sån där liten mopedtaxi, Han satte på taximetern och sa till killen som körde den att det var taximeter som gällde. Direkt när jag hoppat på och han börjat köra slog han av den och sa till mig att det kostade 300 rupies. Jag vet att det inte kostar det, det är alldeles för mycket så jag sa nej. Då sa han att han skulle släppa av mig. Och det skulle inte gå för då skulle jag absolut inte hinna med planet, så jag sa OK och han fortsatte köra. När jag satt där bak och åkte så kände jag hur arg jag blev. Jag avskyr att bli hotad så när vi kom fram till flygplatsen så gav jag honom bara hälften. Då blev han jättearg och vägrade släppa av mig så jag fick hoppa av i farten när han fortsatte köra. Det blev en liten uppståndelse och killen blängde på mig med otäcka ögon. Jag var ändå glad att jag inte betalade 10 gånger mer än vad det egentligen kostade. De försöker få bukt med lurendrejerier genom att se till att taxi och mopedbilarna skall använda taximeter och jag vill visa honom att de funkar inte med hot.

Jag hann precis med planet och somnade skönt när planet lyfte fån Indien mot Nepal. Väl framme i Nepal så fick jag söka visum i en automat och betala 25 dollar för ett visum som räcker 15 dagar. Blev lurad på flygplatsen igen eftersom jag tog en prepaid taxi istället för en på gatan. I Goa är det tvärtom, då är det bättre att ta en prepaid. Det kanske bara är att gilla läget och förstå att i ett fattigt land så försöker folk att luras.  Men det som inte riktigt går ihop är att de samtidigt verkligen litar på att man inte skall lura dom. Jag har hyrt moppe flera gånger i Goa utan att de varken tagit namn eller adress var jag bor. De har bara gett mig mopednyckeln och sagt att vi ses sedan.

Nu håller datorn på att ladda ur och min laddare har gått sönder. Hoppas jag får tag på en ny här i Kathmandu. I övermorgon skall jag vidare till Pokhara och därifrån skall jag gå på trekking. Önska mig lycka till 🙂

Kram från mig,

 

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette