Hur du njuter av resan

Av Annette Forslund

Livets GPS

Tänk dig att du är ute på havet på ett stort fartyg som skall ta dig en ny destination där du aldrig varit förut. Du har kollat i resekatalogerna och googlat på stället och känner en stor förväntan och glädje. Under tiden fartyget tar dig till din destination så njuter du av resan, du äter den goda maten som serveras, du lyssnar på skön musik och du njuter på spaavdelningen. Du går upp på däck och njuter av den oändliga utsikten, det enda du ser är himmel och hav. Inte en enda gång under färden går du in till kaptenen och kollar om han har koll på läget. Du har full tillit till att fartygets GPS anordning tar dig till den destination du bestämde dig för när du köpte biljetten.

Tänk om vi kunde förhålla oss till livet på samma sätt. Vi bestämmer oss för vår nästa destination och sedan njuter vi av resan medan vi har hundra procent tillit att universums GPSsystem sköter resten. Ju mer jag gör så desto friare känner jag mig, oroar mig mindre och lever här och nu varje dag. Jag börjar uppleva livet mer istället för tankarna om livet och hur det borde vara. Jag äter maten som serveras och känner smaken, upplever min kropp och är tacksam för att jag har en, samtidigt som jag följer de impulser jag får när jag skall göra saker.

Strunta i hur

Mycket av det sättet att leva går emot det vi lärt oss. Det går emot kontroll och planering och istället så släpper det in spontanitet och äventyr. Vi har fått lära oss att vi alltid skall veta hur vi skall göra saker innan vi börjar göra dom. Och om vi  inte vet hur så gör vi dom inte. Vi använder det också som en ursäkt att verkligen inte göra de grejerna som ger oss glädje. Jag brukar göra tvärtom. När jag får en ide eller impuls så lyssnar jag till den och gör det första steget som gör att jag inte kan dra mig ut när egot börjar tvivla och kommer med förklaringar om varför jag inte skall göra det. Första gången jag hade ett retreat i Los Angeles så hade jag ingen aning om hur jag skulle få folk att komma dit eller hur jag skulle kunna vara guide på ett ställe jag knappt hittade själv. Det första jag gjorde var att boka ett stort hus i Venice utan återbetalning. Det jag gjorde då var att se till att jag inte kunde dra mig ur när tvivlet började komma. Jag vet nästan aldrig hur, jag vet bara att jag vill. Hur kommer som ett steg i taget, när jag gjort ett steg är det dags för nästa, jag kan inte göra alla samtidigt. Börjar jag fundera för mycket på hur så tar det bort glädjen och jag börjar inbilla mig att det finns ett rätt sätt att göra saker. Istället odlar jag min tillit och tar för givet att Universum alltid hittar fram till rätt destination och jag åker med.

Det är som att vara på det stora fartyget och göra det som känns roligaste i stunden, jag stannar länge på spat vissa dagar för jag behöver mycket värme och lugn, andra dagar står jag hellre ute på däck och bara njuter av utsikten. Och en del dagar hittar ni mig med barnen i bollhavet. Livet är i ständig rörelse och när vi följer rörelsen så skapar vi i harmoni med livet istället för emot det.

Varma hälsningar

Annette

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette