Livet sårbarheten och turbaner

Av Annette Forslund

 Olika men ändå så lika

Sitter hemma på min kära yogamatta med tända ljus och en stor kopp the. Varit ute på två möten idag. Ett med min webbbyrå för utveckling av min hemsida, fler webbkurser är på gång 🙂  och ett med min skönhetsexpert, fina Annelie Westman och gjort en ansiktsbehandling.  Två helt olika möten kan man tycka men ändå så lika. Vi pratade om livet, om sårbarhet och konsten att marknadsföra sig, ta betalt och jobba med det man brinner för. I min verklighet har jag mest möten med småföretagare som skapar sina arbeten själva. Ett tag trodde jag att jag vill jobba med ledare ute på stora företag för det var där pengarna fanns. Jag provade tills jag förstod att jag inte skall vara där, jag trivdes inte riktigt. Jag vill möta människor utan masker, människor som visar hela sig, Som kan säga att ibland är det jobbigt att vara människa och ibland är det så otroligt spännande och kul och underbart härligt. Jag gillar inte att vara i det där välpolerade landet där allting är så tillrättalagt. Där man behöver uttrycka sig på ett speciellt sätt och vara politiskt korrekt. Det är inget för mig. Jag passar inte in där. Ibland har jag känt att jag inte passar in någonstans. När jag är med yogisar gillar jag inte ha turban och fladderbyxor. När jag är på nätverksmöten ställer jag för djupa frågor och orkar inte riktigt lyssna på opersonliga vältaliga presentationer

Var bara du

Jag var på en kroppsläsning för 18 år sedan och Johan Ekenberg, som gjorde läsningen, sa att jag var som ett helt kryddskåp istället för att vara en lagom kryddblandning. Han menade att jag kunde vara i vilket sammanhang som helst och smälta in. Och det kan jag men ibland är det jobbigt att inte riktigt tillhöra en grupp och följa en guru. Men som jag brukar skriva är vi ju olika och vissa av oss kan inte följa en lära, ett system,en dogm utan vi behöver skapa vår egen väg. Jag är en sån, en visionär som ser mig själv som en brygga och en ledsagare. Jag står med ena foten i jordmyllan och med den andra i himlen. Och jag är säker på att vi behöver båda delarna för att vi skall leva både i ett inre och i ett yttre välstånd. Det viktigaste för mig är att jag får vara jag. En liten sårbar människa och en otrolig ofantlig skapare på samma gång.

Innan jag skrev det här inlägget så mediterade jag och fick kontakt med så mycket kärlek. Jag fick se Thomasine, en vacker själ som lämnade jordelivet för flera år sedan. Vi yogade på samma yogashala och hon var alltid så vänlig och så vacker. Hon hade långt ljust hår och såg nästan ut som en ängel. Hon dog i cancer. I dag så kom hon till mig i meditationen och sa – Annette lev medan du lever, det finns inget att vara rädd för, var bara du.

Tack älskade  Thomasine

❤️

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette