Livet är ett träningsläger

Av Annette Forslund

Myten om friktionsfria liv

Läste en blogg av karin Björkegren när hon skriver så här :

“Jag blir så lätt förtrollad och entusiasmerad. Min man säger ofta att jag måste bli bättre att på att kolla av människor som jag bjuder in. Att jag inte ska vara så naiv. jag svarar alltid, men jag vill tro gott om människor. Vill det. Vad är det annars för ide typ. En av mina närmsta kompisar säger att just det är min bästa egenskap. Att jag blir så där förälskad, går igång och tycker att allt är toppen. Men jag vet inte. Jag har kanske inte det där naturliga filtret som många har. det där filtret som gör att man inte blir överexhalterad och går igång så där snabbt, utan man kollar av. Backar lite, läser av. Jag blir bara förälskad och förtrollad. Fassiken att man ska lära sig nya saker hela tiden om sig själv. Hur ska jag tänka. Finns det någon kurs för oss? Ibland tänker jag att alla andra lever totalt friktionsfria liv, där allt är bara smooth. Deras relationerna åt alla håll och kanter är bara toppen, där man äter söndagsmiddagar med hela tjocka släkten och alla är så där harmoniska och lyckliga. Snälla, ge mig lite historier. Säg att alla fina fasader på Instagram just bara är fasader och att livet faktiskt ganska ofta är ganska svårnavigerat. Eller berätta om kursen du gick för att lära dig sätta gränser, säga nej och stå stadig i allt du gör.”

Problemet är inställningen

Jag tänker att  är att friktionsfria liv inte finns. Egentligen är det inte det som händer som är problemet utan det är hur vi förhåller oss till det som händer som ÄR problemet. Det Karin skriver är att hon tycker hon är och gör fel eftersom hon blir typ förälskad i de människor som bjuder in och att hon måste bli bättre att läsa av och backa. Jag fattar verkligen vad hon menar eftersom jag är likadan. Skillnaden är att jag inte tycker att jag är “fel” för att jag är sån typ utan jag tycker det är en spännande resa att lära mig om mig själv. Sista gången jag jobbade med en kille som bjöd in mig slutade med att han bara försvann, jag hörde inte av honom mer.  Många frågade om jag inte undrade vad som hände ? Varför han bara försvann ? Det klart att jag undrade lite men jag la inte mycket tankeverksamhet på det utan jag la mer fokus på mig. Vad är det som gör att jag hoppar in i grejer och projekt som inte alls alltid faller ut i god jord. Mitt svar till mig själv är att om man inte vågar och provar så kan man aldrig få nåt nytt. De flesta som lyckas med ett företag har misslyckas många fler gånger. I livet ingår det så kallade misslyckanden. Det är viktigt att förstå att de är en stor del av livet. Det är inget fel utan det är så vi lär oss. Precis som ett barn när det skall lära sig gå. Det faller många gånger innan de springer. Du och jag har varit dom barnen, vi föll innan vi sprang. Det som händer när vi blir äldre är att vi tror att det är fel att ramla så därför slutar vi försöka. Jag försöker verkligen att se allt i mitt liv som lärdomar och växande. Det klart att jag också blir besviken och ledsen när mina förväntningar brister. Då låter jag mig själv vara ledsen en stund, jag låter mig sörja. Men sedan tar jag på mig mina deckarglasögon och ställer frågan till mig själv- Vad är det bästa med det här ? Vad är det jag skall se tydligare som jag inte har sett tidigare ? Vad är det jag tror på som inte inte är sant? Vad är det jag har lärt mig från det gamla paradigmet som jag skall släppa?

En tillåtande attityd

Karin skriver också- berätta om kursen du gick för att lära dig sätta gränser, säga nej och stå stadig i allt du gör.” Att ha den förväntningen på sig själv, att stå stadigt i allt du gör, skapar en otrolig press på sig själv. Varför måste jag stå stadigt i allt jag gör. Kan jag inte få vara vinglig men göra ändå. Om jag tillåter mig själv att få vara både vinglig, osäker, stadig cool, modig, rädd och ändå göra det jag vill så släpper pressen jag har på mig själv.  Det är en falsk föreställning vi har fått om att när jag har kommit på tricket då kommer allt att vara perfekt. Livet är livet och i det ingår det många olika ingredienser. Jag tror verkligen ingen har koll på allt.

I mitt fall när det handlar om att “tro gott om alla” så har jag kommit på att jag är:
1, Medberoende, det är viktigt för mig att du tycker om mig,  jag har lärt mig att läsa av vad som är viktigt för dig istället för att verkligen ta reda på vad som är viktigt för mig.
2, Äventyrlig och gillar när det händer nytt. Det gör att jag inte riktigt “hör” det som inte stämmer eftersom jag vill ju att det skall hända nytt.
3, Älskar att lära känna nya människor och har väldigt lätt att se potentialen och inte verkligheten just nu.
4, Har skuggsidor som jag inte vill se hos mig själv och då kan jag inte se dem hos dig heller.
5, Har svårt att säga nej eftersom jag inte tycker om att göra människor besvikna.

När jag har sett det här hos mig själv så tränar jag på att göra annorlunda.

1. Jag försöker vänta med att säga JA och mediterar och frågar min själ och mitt hjärta vad de vill, så jag inte bara gör som jag alltid har gjort, jag låter inte de gamla programmet styra utan jag ger mig tid att känna min innersta längtan. Jag berättar också för mig själv att det inte är viktigt vad du tycker om mig utan det är viktigaste att jag inte lämnar mig själv.
2, Försöker byta ut intensitet mot intimitet. För mig ger äventyr mig ett påslag av adrenalin och dopamin jag behöver mer serotonin och oxytocin i mitt system för att fatta kloka beslut.
3,Ställer mig frågan om jag har tid att vänta  🙂
4, Ser när jag blir triggad av andra och frågar mig själv vad är det den människan gör eller säger som jag också gör men inte vill se.
5.Berättar för mig själv att det är inte mitt jobb att se till att alla människor mår bra, det är inte mitt ansvar, mitt ansvar är att se till att jag själv mår bra. Det är mitt 100 procentiga ansvar. Samt att när jag säger nej till andra och inte tar ansvar för dem så ger jag dem en möjlighet att själv ta ansvar och växa.

Jag vill avsluta med att jag tycker Karin är en otrolig duktig kvinna och står upp med vad hon tror och brinner för. Hon har skrivit tio böcker och är en underbar yogalärare. Jag tror väldigt många går omkring med funderingarna om när skall allt falla på plats, när skall jag verkligen känna mig 100 procent nöjd med mig själv på alla plan. Jag säger bara fuck that shit. Sluta tro på alla som säger att de har de, för jag tror verkligen ingen har det. Livet är inte som på instagram med snygga yogapositioner och solnedgångar. Livet innefattar allt och vi är i ständig utveckling. Pussa på dig själv och förstå att du är tillräcklig även fast du snäser till dina barn och säger ja fast du menar nej. Vi är här på träningsläger inte för att komma i mål.

Vill du höra mer om hur jag ser på livet och att vi faktiskt kan attrahera precis det vi vill ha fast vi inte är perfekta är du välkommen till min föreläsning den 25 okt kl 18.30 i Stockholm. Läs mer här 

Nu har solen precis gått upp här i mitt underbara Los Angeles så nu skall jag yoga och fylla på mitt system med serotonin.

Puss och kram

Annette

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette