Låt dig bli hittad

Av Annette Forslund

Vem är din drömkund eller drömpartner?

Vill du bli hittad av din drömpartner eller dina drömklienter? Svaret på den frågan tror jag de flesta svarar ja på. Tänk vad skönt om folk står på kö för att träffa dig för att få köpa om du är egen företagare, arbetsgivaren på ditt drömföretag ringer upp dig för att få anställa dig. Eller att drömmannen/ kvinnan ringer och bjuder ut dig på dejt. Det vore väl skönt, det tycker jag. För att det skall bli på det sättet behöver du bli tydlig med vem du är. Hur skall du annars kunna bli hittad?  Om jag skall köpa en ny ansiktskräm och alla har precis samma innehåll och utseende så tar jag bara någon i mängden. Men om det är någon med den doften som jag älskar är det väldigt lätt för mig att välja den. Så är de med människor också men många gånger är vi så rädda att sticka ut så vi gör och är likadan som alla andra. För att du skall bli hittad av din drömkund så behöver du först veta vem det är och sedan berätta det. Det behöver inte vara så komplicerat utan din drömkund är ofta någon du gillar att vara med och någon du vill hjälpa. Många gånger kan det vara en kopia av dig själv, den du var tidigare.  Eller så kommer du på något du själv skulle vilja ha men kan inte hitta det på marknaden. Då vet du att det finns fler av sådan som dig.

Naturlag eller ej

Varför vi är så rädda att sticka ut  beror på att vi styrs av den gamla delen av hjärnan som tror att vi blir uppätna av lejon om vi lämnar gruppen. När vi levde på stäppen så var vår överlevnad beroende på om vi tillhörde en flock. I lördags när jag gick förbi en flock änder så tänkte jag på att alla honor är naturfärgade eftersom de skall ligga och ruva på äggen och inte synas lika lätt medan hanarna är mer färgglada. Så när vi kvinnor skall ta plats, synas och bli tydliga med vem vi är så kanske vi bryter mot en naturlag 🙂 Men det klart vi är ju inte änder och det finns säkert andra djur i naturen där det är tvärtom, där honorna är mer färgglada.  Någon som vet får gärna kommentera 🙂

Slutsatsen är att vill du bli hittad av de människor du vill ha mer av i ditt liv, oavsett om det är kunder, män eller kompisar så hjälp dem att hitta dig genom att bli tydlig med vem du är, vad du gillar och vad du gör.

????

Ut med dig nu och visa dig, värden väntar på dig darling

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette