Lär dig ett nytt språk.

Av Annette Forslund

Allt är vibrerande energi

I morgon har jag en föreläsning som heter Agera, Attrahera och Ta emot, den handlar om lagen om attraktion. Den utgår ifrån att allt i universum är energi och att universums språk är energi. En naturlag precis som gravitationslagen som betyder ungefär att all fast materia dras ner mot ytan av en planet. Båda lagarna gör sitt jobb oavsett vad vi tror och tycker om dem. Precis som en spegel som opartisk reflekterar det du ser. När vi lär oss och börjar förstå hur lagen om attraktion fungerar och börjar leva i samklang med den istället för emot den så kan vi skapa harmoni i våra liv.

Allt är vibrerande energi i olika frekvenser, helt enkelt hur snabbt något vibrerar. Ljud är hur våra fysiska öron uppfattar frekvenser. Färger är olika frekvenser som våra ögon ser. Frekvenser som vibrerar i samma frekvens dras till varandra. Känslor, minnen, trauman är olika energier som vibrerar i olika frekvensmönster.  Det vi upplever utanför oss är en reflektion på de frekvensmönster på vad som finns inuti oss.  Universum speglar hela tiden den mixen av frekvenser som du vibrerar i så du kan se dig själv. Det är så vi konstant skapar våra egna verkligheter. Lika attraherar lika och för att vi ska kunna uppleva det vi vill uppleva så behöver vi vara i den energifrekvens som det vi vill attrahera.

Välj det du mår bra av

Så här kommer vi till den spännande frågan. Hur gör jag för att vara i samma frekvens som det jag vill ha. Det absolut enklaste svaret är att se till att du mår bra. Att du själv har en frekvens som är skön att vara i. Om vi förstår det på djupet då slutar vi med att säga att vi inte har tid med att göra bra saker för oss själva.

Eftersom vi är energi som behöver vi vara i rörelse. Det är inte så konstigt att vi mår bra när vi tränar, är ute och går, yogar och styrketränar. All träning är bra om vi lyssnar på kroppen och inte på egot som oftast har en annan agenda.

Oroliga tankar är tankar som sitter fast. De kan inte passera utan har fastnat och går i loop. Så precis som med kroppen behöver tankarna rörelse. Genom att inte ge tankarna någon uppmärksamhet så rör man dem, man ger dem en möjlighet att släppa taget.

Nu när jag sitter och skriver det här så får jag en stark impuls att gå ut och gå på isen i solen. Jag tänker följa den impulsen för jag veta att det är min inre GPS som pratar med mig, eller universums energi kan man också kalla det. Jag har lärt mig att följa de impulserna och inte egot som säger – skriv lite till nu när du har börjat. Jag håller på att lära mig lyssna till ett helt nytt språk. Ett språk som ger mig så mycket mer lycka och harmoni än vad jag trodde var möjligt.

Ha en underbar dag.

Kram

Annette

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette