Kakor och amningsrum

Av Annette Forslund

Det löser sig alltid

Förra gången jag skrev en blogg ifrån en flygplats satt jag i en skön fåtölj  i businessloungen i Los Angeles. Nu sitter jag på en hård metallstol på Kathmandus flygplats och har smitit in i ett amningsrum. Många flygplatser i Indien är superfina men den här i Nepal är fortfarande en gammal skruttig med toaletter med hål i golvet, ingen aircondition, folk sitter på golvet, inga restauranger, ja ni förstår standarden. Därför har jag smugit in här där det är lite mindre människor.

När jag kom hit och skulle checka in så ville det se mitt Visum till Indien. Det papper som jag behövde skriva ut på Arlanda där det stod att jag hade ett giltigt Visum räckte inte här. Här ville det att jag skulle visa det elektroniska, det mejl jag hade fått ifrån Indiska Ambassaden. ( som inte dög i Sverige) Kruxet var bara att internet inte funkade så jag kunde inte komma åt mina mejl. Då är de så söta så de tar med mig in på deras kontor och sedan får jag försöka logga in på mejlen ifrån deras datorer. Det funkade inte heller eftersom jag inte fick något sms på min telefon som jag behövde bekräfta. Efter en stund var det säkert fyra personer som var engagerad i mitt visum och till slut löste de det genom att jag fick logga in på ett annat internet som egentligen bara är till för säkerhetspersonalen. Då hittade jag mitt visum och alla blev glada och en liten söt farbror bjöd på kakor.

Här är jag utanför Pokharas flygplats

Andra ögon när jag reser

Jag har ju tatuerat – Letting go – på min arm och är det något jag praktiserar när jag reser är det verkligen det. Slappna av och andas och inte haka upp sig när jag möter på motstånd. Det är lättare att göra när jag är ute på äventyr. Det är som jag tar på mig andra ögon och ser de mesta med ett inre skratt istället för med frustration. Jag har heller ingen förväntan på hur det skall fungera och det gör också en enorm skillnad. När jag är hemma i Sverige så förväntar jag mig att saker skall funka på ett visst sätt och gör det inte det så har jag inte alls samma tålamod. Även om jag tränat på det massor och har mycket mer tålamod nu än för några år sedan.

Har precis pratat med två andra kvinnor som också smugit in här i andningsrummet. En har varit och hälsat på hemma i Kathmandu och är på väg tillbaka till London dit hon flyttat, hon och hennes man har startat ett reseföretag som speciellt skapar resor till Nepal. Den andra kvinnan var yngre och hon var från Spanien. Hon hade sagt upp sig från sitt jobb och visste inte när hon skulle komma tillbaka till sitt hemland. Hon kanske skulle stanna I Bali dit hon var på väg och hitta ett jobb där. Många människor jag träffar har sagt upp sig och tänker att det löser sig när de kommer hem igen . Det är så roligt och ger mig så mycket att prata med alla typer av människor och höra hur de lever och tänker. De ger mig ännu mera inspiration om att allt är möjligt.

Det kluriga sinnet

Nu är det bara en timma drygt innan jag får boarda. Smuttar på mitt vatten och har lite choklad kvar. Mina Nepalpengar är slut och de tar varken dollar eller kort. Ännu en träning att gilla läget. När jag satt i Los Angeles i Loungen så fanns det ett överflöd av allt och nu är det direkt motsatsen. Mitt sinne kan börja spöka och tala om för mig att jag kommer att bli så hungrig eftersom jag inte ätit något sedan i frukost (8 timmar sedan).

Sinnet har många trick att hetsa upp sig för, det mesta är inte alls sant. Spännande att bara iaktta och även använda sitt inre skratt till sina egna påhittade historier. För de mesta vi tänker är verkligen påhittade historier som vi ärvt från generationer tillbaka. Det är amygdala, den gamla delen av hjärnan som inställd på överlevnad som snackar en massa strunt. Jag kommer inte svälta, blir överfallen eller dö av värmeslag. Jag har det väldigt bra här i mitt amningsrum med blåa metallstolar. Det som är så bra att det inte är armstöd mellan varje stol så jag skall nog lägga mig ner och sova en stund. Väskan blir superbra kudde och alarmet på telefon funkar ju utan internet.

Ta hand om varandra och njut av stillheten

Kram Annette

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette