Jag önskar jag kom ihåg

Av Annette Forslund

 Kärlekens mystik

Sitter på sängen hemma hos Ritchie  och lyssnar på när han spelar piano som gör att min själ vibrerar. Jag önskar att jag  kom ihåg vad vi kom överens om innan vi kom ner på den här jorden. Ibland går det inte att förklara varför man vill vara tillsammans med en annan människa, vad det är som gör att man dras till varandra. Den som kunde förklara det och beskriva varför två människor blir kära i varandra skulle få nobelpriset. Det finns många teorier, allt från psykologiska och andliga till vetenskapliga. Men är det egentligen någon som vet på riktigt ? Vi kan förklara det på ett plan, på det praktiska, vi gillar att göra samma saker, samma värderingar, etc. Men det där som inte riktigt går att  beskriva i ord. Det som poeter och låtskrivare har försökt med i alla tider. Kärleken är något magiskt och något som alla söker. Kärleken finns inom oss som vi projicerar på något utanför oss. Väljer vi någon att älska? Kan vi också välja bort det?

Botten på en sjö

Jag tror kärleken drar upp mycket som man inte sett tidigare hos sig själv. Det är som lera nere på botten i en sjö.  när kärleken kommer in så rör det runt och virvlar upp leran till ytan. Känslor som man inte vill känna av. Jag tänker att det är som en operation som skall göras så jag behöver låta den ske utan att göra motstånd mot den. Ibland önskar jag att jag kunde få narkos. Jag vet att den enda narkosen jag kan få är att vara i ett tillåtande tillstånd och låta de där känslorna virvla upp så att de sedan kan lämna.

Hitta nyckeln

Först när vi träffar någon så blir vi förälskade, vi känner att vi hör i hop och allt är skönt och harmoniskt. En känsla som många längtar efter eftersom det är en känsla som vi alla känner igen. Jag tänker att det är från den platsen vi kommer ifrån, vi kommer ifrån en plats där vi inte är separerade, vi är en enhet.  Sedan när vi växer upp så får vi lära oss motsatsen. Vi behöver visa att vi är någon, att vi duger, att vi kan, att vi har ett värde för att vi är duktiga på något. Men djupt i vår själ vet vi att det inte är sant, vi vet att vi alla hör i hop. Men på ytan, vårt ego vet vi inte det utan med våra tankar så separerar vi oss själva och delar upp oss själva i vad som är bra och dåligt med oss. Det är som vi bor i ett stort slott med oändligt med rum. Men vi tror att bara några rum är ok att vistas i. De rummen försöker vi dekorera och skapa trivsel i medan de andra rummen låser vi och sedan glömmer vi var vi lagt nyckeln. Om någon sedan talar om att vi har fler rum så har vi glömt bort det och det känns bara olustigt att de försöker påminna oss om dem.  Det enda sättet vi kan känna oss hela som människor är att låsa upp alla rum, allt det som vi försökt gömma,allt det vi inte tror är ok att visa behöver vi se för att det sedan kan  lämna. Vi behöver inte hålla rummen låsta längre. Det är det kärleken gör , den kraften är så stark för den har bara ett enda syfte, att visa oss att vi inte är separerade, vi är hela. När vi kan se det i oss själva kan vi också se det utanför oss själva och dömande är över.

 

Kramar från Los Angeles

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette