Jag gillar verkligen inte “rätt”

Av Annette Forslund

En ram räcker

I kväll skall jag ha ett webbinar om min coachutbldning till Transformativ coach. Jag har aldrig haft ett webbinar tidigare så det skall bli spännande. Många säger att man skall träna flera gånger innan man kör live. Jag gör inte det. Jag har gjort en powerpoint där jag har skrivit om vem jag är, vad jag har gjort, vilka utbildningar jag har gått och sådant som människor behöver höra för att skapa tillit. Jag själv blir faktiskt inte så imponerad av utbildningar utan jag skapar mig tillit till en människa som känns genuin. Det är ju jag som har skapat utbildningen så varför skall jag träna på att säga så perfekt som möjligt. Jag pratar utifrån mig och det kommer olika ord ur min mun beroende på vem jag pratar med. Det är ingenting jag tänker ut innan. Det kommer spontant. Om jag inte går in i prestation så säger jag det som skall sägas, då är jag i  flödet. Men om jag däremot skall säga “rätt” då är det väldigt enkelt att gå in i prestation och det är då allting låser sig och det blir “styltigt”. Det räcker med att jag har skapat en ram som jag har gjort med powerpointen.

 

Största friheten bor i vårt mind

Bara vi vet ramen så kan vi slappna av sedan. Problemet uppstår när vi också tror att vi alltid skall ha koll på innehållet i detalj. Ramen och strukturen håller oss på spåret, den hjälper oss med riktningen medan innehållet behöver vara mer flexibelt, det är det som skapar balansen. För mycket struktur gör mig alldeles trött men om det inte finns någon struktur alls blir det också förvirrat. Många gånger ser jag att man väljer det ena eller det andra. Jag brukar säga att endera är man som Thomas Di Leva eller som kostymnissen i hård knuten slips. Jag tror om båda får vara med i livet så blir det skönare. Jag har också sett människor som  har väldigt hård struktur på jobbet hur de behöver ha motsatsen hemma. Jag förespråkar balans som vanligt. Men även koll på dig själv. Om du är i en miljö som inte alls lirar med den du är så mår du dåligt. Jag skulle dö om jag måste följa  regler och strukturer hela dagarna, min själ skulle börja gråta.

De absolut hårdaste reglerna bor i vårt eget huvud. Där har vi ibland byggt hårda strukturer om hur människor och händelser skall vara eller inte vara. Ju mer vi ser att vi har byggt dom själva så kan vi också lösgöra dem och gå ner i hjärtat i stället och känna medkänsla för det som är,  och det är där den absolut största friheten finns , i vårt eget hjärta.

Kram i kylan

Annette

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette