Inlagd på barnpsyk

Av Annette Forslund

Vi håller fast vid vår historia

När jag var 6 år blev jag inlagd på barnpsyket. Mina föräldrar trodde att jag kanske hade fått en hjärnskada när jag föddes. Min förlossning var utdragen och det var ett mirakel att jag överlevde stod det i journalen. Eftersom jag var väldigt ofta missnöjd och arg när jag var liten så trodde min mamma att jag kanske hade  fått syrebrist vid förlossningen när hon försökte få en förklaring till mitt uppförande. Jag skulle vara inlagd i fem veckor men jag blev utskriven efter tre för de hittade inget fel på mig. Jag har flera minnen av övergivenhet under den tiden som jag bearbetat i terapi. Jag har också flera andra minnen sedan jag var liten som jag fått bearbetat.  Det jag ser nu är att jag fortfarande håller fast vid delar av min historia. Det verkar som om jag inte riktigt kan släppa taget om mina övergivenhetssår och andra händelser som hände när jag var liten. Så länge jag håller fast vid dem så kommer de fortsätta komma upp. Jag kommer fortsätta attrahera situationer som påminner om dem. När jag har släppt dem totalt så kommer jag inte bli triggad längre och det är först då jag är helt fri.

Förlåt och gå vidare

Det verkar ju helt knasigt att hålla fast vid något som bara orsakar lidande. Men om vi tittar oss omkring så är det precis det många av oss gör. Varför har vi så svårt att förlåta, att släppa det som gjort oss illa, vad är det vi tror vi vinner? Man brukar säga att det är egot, det sårade barnets olika strategier till försvar. Men nu är vi vuxna och vi ser att vi kan släppa och förlåta. När vi inte släpper och förlåter är det som vi går och släpar på en tung säck med sopor. Jag ser själv en del i mig som gärna vill ha rätt, som vill försvara min ståndpunkt och jag är trött på den. Jag är trött på allt som egot håller fast vid som inte har någon mening längre. Mitt välmående är bara är en tanke bort.

Idag har jag pendlat mellan att känna kärlek och acceptans och mellan att vilja förändra utsidan – om han bara gör på det viset ( det dyker upp flera saker som jag tycker han borde göra eller inte göra). Jag ser mina tankar och försöker inte bry mig om dem och inte tro på dem och det går sådär.  Jag försöker att inte döma mig själv för att jag inte är helt upplyst ännu 🙂 och stryker mig över kinden lite då och då.

Börja dagen med goda vanor

I morse gjorde jag heller inte det som jag brukar starta mina dagar med och det som jag också lär ut. Att börja dagen med yoga, meditation, promenad eller löptur. Utan jag låg kvar i sängen och tog fram datorn och började ändra texten på min webbkurs. Sedan gick jag ut i solen vid polen och pratade i telefon i två timmar med dotter och vänner. Efter det gjorde jag lite små yogaövningar. Så mer än halva dagen har gått utan riktigt fokus. Det kan också vara därför mitt ego vill ta över och hitta fel “därute”. Samtidigt ser jag att även det är en tanke, att det skall vara på något annat sätt än det är, egot är klurigt och listigt.

Det är inte alltid lätt att vara människa men det är spännande och utvecklande och tänk vad trist om vi visste allt redan ????

 

 

 

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette