Ifrågasätt dina egna sanningar

Av Annette Forslund

Ny fas i livet

Efter att ha undervisat i tre dagar behöver jag fylla på med energi till mig själv. Har varit ute och gått en långpromenad och varit och yogat ett skönt yogapass och nu sitter jag här i soffan och känner mig lite ensam. Min snart 16- åriga dotter har bott hos mig den här veckan men jag har knappt sett röken av henne. Hon har varit hos kompisar och hos sin kille. Det är precis som det skall vara och jag är väldigt tacksam över att hon både har många vänner och en fin kille. Det är bara jag som känner mig lite ensam, och det är väl också precis som det skall vara, det ingår i processen av en ny fas i livet. Snart har jag inget barn som är beroende av mig längre. Det känns som någon slags mellanfas. Jag kan inte tänka på mitt nästa steg ännu eftersom jag behöver finnas här för henne som någon slags trygghet. Eller behöver jag det egentligen? Hon har sin pappa här som är en bra och trygg fadersgestalt. Jag märker att vissa grejer ifrågasätter jag inte riktigt utan jag bara “tar det som en sanning” Att som mamma skall man finnas nära annars är man en dålig mamma. Det finns ungar som åker och pluggar på annat håll så då kan väl en mamma lika bra åka och jobba någon annanstans.

Nya möjligheter

Märker att det finns många sanningar i mig som jag behöver granska lite närmare. Sanningar som håller mig tillbaka och som jag kan gömma mig bakom för att inte göra  det jag vill.  Sanningar som gör att jag inte behöver utmana mig själv. Det är så vi gör de flesta av oss. Vi skyller på väl valda sanningar som-  man kan inte bara sluta sitt jobb utan att ha ett nytt – man kan inte rycka upp barnen från en trygg miljö – man behöver spara till sin pension – man måste ta hand om sina sjuka föräldrar – man kan inte bara tänka på sig själv. – Man måste tänka över ett beslut noga. Precis som om vi vet det. På ett plan vet vi ingenting. Vi kan inte se in i framtiden och vi har ingen aning om hur våra beslut påverkar andra eller oss själva förrän vi gjort dom. Vi kan tro en massa saker och vi kan lyssna till andra som säger det vi vill höra. Människor som håller med oss i vårt begränsande synsätt. Som håller oss kvar i ett begränsad verklighet istället för en expanderad verklighet. När vi börjar ifrågasätta våra egna sanningar så bjuder vi in till nya möjligheter.  När vi börjar ställa frågor istället för påståenden.  Wow, vad spännande det blir då. Vad kan jag göra om jag inte behöver finnas här fysiskt?  Jag kanske inte ens behöver vara kvar i Sverige. Jag kan kanske hyra ut min lägenhet. Jag kan kanske packa min ryggsäck och resa till SydAmerika som jag har velat gjort länge. Jag kanske flyttar till LA eller till Filippinerna. Jag kanske gör fler retreater och utbildar mig till hypnosexpert.  Om jag hyr ut lägenheten behöver jag inte jobba för att få in pengar. Vad skulle jag göra då? Troligtvis samma sak som jag gör nu eftersom jag tycker mitt jobb är så kul men vem vet, det kanske dyker upp nåt helt annat. När man börjar ställa helt nya frågor kan det komma upp helt nya svar: Det är det som gör det så spännande att inte veta och att leva i frågan istället för i svaret.

Vad kan du ställa för nya frågor till dig själv som gör att det känns sådär pirrigt kul i magen ?

Kram

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette