Hur du litar på dig själv

Av Annette Forslund

Stunta i manuset

Är i Los Angeles och tittade på Oscarsgalan igår när den direktsändes live. Det som blev väldigt tydligt för mig var när pristagarna tog emot sin statyetter och tackade, var att de som inte hade skrivit ett tacktal i förväg berörde mig så mycket mer med sina tack, än de som tackade med ett färdigt manus. De som inte hade skrivit ett manus var här och nu, talen kanske inte var så välformulerade men de kom från hjärtat, direkt från dem i stunden. Medan talen som var välskrivna, var mer korrekta och kom mer från ett ” rätt sätt”.

Ännu en falsk föreställning om att vi måste vara väl förberedda istället för att lita på att det som skall sägas faktiskt sägs. Missuppfattningen är att vi tror att det är viktigare att göra saker korrekta och på så kallat “rätt sätt” än att vara i kontakt med oss själva och vår egen källa av visdom.

Livet är ett äventyr

Nästan allt vi har fått lära oss är i motsats till det som är naturligt och enkelt. Vi gör saker svåra i stället för enkla och det tror jag kommer ifrån den stora missuppfattningen att vi inte duger som vi är. Vi behöver alltid förbättra oss på något sätt. Om vi hela tiden lever i tron om att vi skall bli bättre så är det väldigt svårt att vara i stunden och njuta av nuet. Och det är bara i nuet livet pågår. I framtiden pågår inte livet utan när vi är i framtiden så är vi i våra tankar om livet. När vi är i våra tankar om livet känner vi inte livet. För mig känns livet i kroppen, den är är mjuk och avspänd och jag kan känna både ett lugn eller en pirrande känsla av förväntan, som om jag är på en upptäcktsresa i ett nytt land. För mig är livet ett äventyr och jag kan inte planera ett äventyr, då är det inget äventyr längre. Äventyret betår i att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag skall upptäcka, vilka jag skall möta,se och hur de skall kännas. I ett äventyr så går det inte att misslyckas utan själva äventyret är att upptäcka mer av det jag inte visste tidigare. I ett äventyr finns inga färdiga manus.

Jag kan också se att i vissa områden i mitt liv är jag mer benägen att planera än i vissa och jag ser att de kommer ifrån en känsla av osäkerhet. När jag är osäker vill jag ha kontroll. När jag ser det så behöver jag påminna mig om att jag inte har kontroll av de yttre omständigheterna. När jag försöker kontrollera det yttre blir jag stressad, trött och ledsen och tappar kontakten med mig själv. Då behöver jag ta mig tillbaka till nuet och till min “inre connection”. Där finns tryggheten och lugnet och på den platsen i mig själv kan jag vila. Jag vilar aldrig när jag är uppe i mitt huvud och försöker styra. Därför tror jag att vi inte behöver fler manus, färdigskrivna mallar och lärare som skall lära oss att göra “rätt “. Jag tror vi istället behöver påminna varandra om att lita på oss själva, på vår inre kompass och på livet i sig.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette