Himlen är oskyldigt blå

Av Annette Forslund

Musik är läkande

När jag gick på Huma-Nova i början av 2000 så hade vi gruppterapi när vi gick tillbaka i tiden och kontaktade vårt inre barn. Jag hade svårt att känna och få kontakt med den lilla flickan jag hade gömt innanför lager av skydd. Men när de satte på låten, himlen är oskyldigt blå, med Ted Gärdestad så brast muren, jag grät floder av sorg. Jag grät över allt de skydd jag satt upp för att slippa känna smärtan av övergivenhet och oförstående.

I går när jag såg Ted Gärdestad på bio och hörde låten kom delar av de minnena upp igen. Adam Pålsson som spelade Ted gjorde det väldigt bra. Jag kunde förstå Teds kamp och känna hans ömtåliga själ. Jag tror att vi är många som har ömtåliga själar, som inte riktigt passar in i den här hårda världen. Och för att passa in så blir många hårda och tuffa eller så gör vi våld på oss själva för att bli omtyckta och få kärlek.

Jag har både varit tuff och oberoende och känslig och medberoende. På ett sätt är det lättare att vara tuff och stänga av för då känner man inte lika mycket. Det är jobbigare att vara öppen eftersom då känner man allt. Både det härliga men också det jobbiga.

Egot berättar falska storys

I Teds fall så kämpade han emot röster som han såg i verkligheten, han utvecklade schizofreni. Och även om vi inte ser människor som inte finns så hör vi röster från vårt ego som berättar falska storys.  Jag tror att den största  skillnaden mellan människor som fixar att leva ett glädjefullt eller de som inte gör det, är hur mycket vi kan förstå på ett djupare plan att tankar av dömande och kritik inte är sanna. När jag skriver “inte är sanna” så menar jag att det är ett eko ifrån det förflutna, de är inlärda programmeringar som inte har någon substans.  De är också en energi vi plockar upp från ett kollektivt synsätt. När vi kan avidentifiera oss med dem så innebär det inte att vi inte hör dem längre ,utan vi vet att vi inte behöver lyssna, och då får de inte samma effekt på oss längre.

Just låten-himlen är oskyldigt blå, påminner mig om den jag egentligen är på något sätt. Den rena kärleken som inte vill ha något skydd, som bara vill vara precis den jag är. Ted har berättat att när han sjöng så hade han kontakt med den källan men det hårda livet utanför scenen blev för tufft för honom. Hans själ blev för stor för att passa in i kostymen. Hans bror har också berättat om skammen över hans sjukdom och när Ted verkligen förstod själv att han var sjuk så orkade han inte leva längre. Jag önskar att vi alla kan bara vara lite mer mänskliga så folk inte behöver ha skam för sig själva.

Jag kom ihåg själv när jag åkte på en workshop för 14 år sedan i en vecka när vi skulle jobba med skam och skuld. Jag trodde inte att jag hade så mycket skam men oj vad mycket skam jag hade. Jag hade inte velat känna den så jag hade gjort andra människor fel istället för att känna skammen själv. När jag väl såg den kunde jag göra något åt den. Och det vi gjorde var att omfamna och älska den delen som inte trodde den var ok. Bra terapi går ut på det, att omfamna alla delar hos dig själv. Att verkligen på djupet förstå att du är kärlek. När vi inte förstår det så behöver vi alltid söka utanför oss själva det vi redan har inom oss.

Jag önskar dig en kärleksfull dag. ????

 

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette