Gör det inte så krångligt

Av Annette Forslund

Krångla inte till det

Det behöver inte vara svårt att byta jobb eller att starta eget företag. Det enda som gör det så svårt är att vi tror att vi måste kunna allt innan vi ens börjat. Om du tittar bakåt i ditt liv så ser du att det nästan aldrig blev det du oroade dig för. Konsten är att ta ett steg i taget och ställa dig frågan – Vad är mitt nästa steg ? Du frågar inte, vad är mina 100 nästa steg ? När du gått ett steg så har du kommit till en plats där du ser mer än vad du gjorde innan du började gå. För varje steg vi går så får vi en större medvetenhet, vi ser och förstår mer och kan ta nya steg när vi ser mer av hela bilden.

Det är som du är ute och går på en stig. Eftersom stigen inte är rak så kan du inte se vad du har framför dig 100 meter. Du kan därför inte planera hur du skall gå förrän du kommit fram och ser hur det ser ut från den platsen. Ibland väljer vi en stig och börjar gå och efter ett tag märker vi  att det är en stig som leder oss rak in i lejongapet. Det hade vi inte vetat om vi inte hade börjat gått. Om vi förstår att det inte finns någon fel stig utan att alla stigar leder oss hem till vår eget sanna jag. Ibland behöver vi gå vilse för att att känna skillnaden och veta hur det känns när vi är på väg hem. Allt du ha varit med om i dit liv har ökat din medvetenhet om vilka stigar du tycker om att gå på.

Du behöver ta ett steg

Grejen är att du måste börja gå.
Du kan inte stå kvar vid starten och försöka tänka ut hur det kommer att bli. Jag tror på rörelsen. Vi är energivarelser. Livet är tänkt att det skall röra sig. Titta på naturen, det är inget som är statiskt i den, du är en dal av naturen och skapelsen, det är lika naturligt för dig att röra på dig, både mentalt, känslomässigt, själsligt och fysiskt. Det är vårt intellekt, våra tankar om det som kan hända eller inte kommer att  hända som gör att vi stagnerar, vår rädsla för en framtid som vi hittat på i våra egna huvuden, eftersom egentligen har vi ingen aning.

Vi projicerar ofta vår historia in i framtiden.

Men framtiden är ny, vi vet ingenting om den. Släpp taget om ditt förflutna och ge framtiden en chans. eftersom allt är så paradoxalt så finns det egentligen heller ingen framtid utan det finns bara ett nu och det är från nuet allting nytt skapas.

Det som gör det lite roligt är att vi låtsas att vi vet. När man startar ett företag så är det bra om man gör en budget men det är ingen sanning, det är en fantasi. en gissning, en önskan. Man beräknar hur mycket kostnader man har och hur mycket intäkter, hur mycket pangar man beräknar att man får in i företaget. Men som alla vet, så kan det förändras. Allt kan förändras över en natt.

De som kommer att klara sig bäst är de människor och företag som inte håller kvar i sargen när det sker förändringar utan de som följer med i förändringarna och ser möjligheterna. Det kommer att bli svårare och svårare för stora företag att hänga med. De är som Titanic som inte hinner styra undan för isberget utan kör rakt in i det. Sitter du istället i en liten båt så kan du lätt svänga och anpassa dig och ditt företag till nya tider.

Självklart är det bra att ha en överblick, en plan på hur det skall se ut. En önskan om hur du vill att det skall se ut. Men det är också viktigt att kunna släppa den planen och önskan om du ser att livet vill visa dig något annat.

Din egen väg

Som när man gifter sig, man står där och lovar att man skall älska varandra i nöd och lust, sedan tio år senare märker man att det inte blev så. Även om intentionen finns där så händer det saker på vägen som gör att det förändrar sig. En del är då kvar i en död relation eftersom de känner sig misslyckade om de skiljer sig. Enligt mitt synsätt är det ett större misslyckande att inte våga lita på sin egen inre röst och gå den väg som den viskar.

Det är sinnet, tankarna, egot eller vad man nu kallar det som ställer till problemen eftersom det är bara på den platsen det finns rätt och fel. Vi verkar ha en inbygd grej att inte vilja vara fel så därför gör vi nästan vad som helst att vara rätt. Tänk om du kunde byta ut dina rätt och fel till – 100 % kärleksfulla tankar om och till dig själv.

Då provar du en väg att gå och om det känns väldigt taggigt och strävt och elakt att gå den vägen så byter du väg och börja gå en väg som känns mumsig, varm och len.

Desto mer kontakt vi får med vår inre röst, vår kompass, vårt hjärta , vår lust så börjar vi gå. Om vi inte går utan sitter fast och försöker klura ut rätt väg, då får vi vänta länge. Låt livet vara ett äventyr en resa för utforskande, gör det inte så allvarligt och krångla inte till det.

Önskar dig allt gott i livet

 

Nästa föreläsning
Tydlig Framgångsrik och Fri –  6 december kl 18.00 i Stockholm

Vill du skapa en ny framtid där tillit och glädje råder?
Kom och var med i min nya webbkurs- skapa en ny verklighet

 “Kursen ger mig oerhört mycket stöd, jag ser nu om alla avsnitt. Jag har läst de rekommenderade böckerna. Jag mediterar. Yinyogan gör jag ett par ggr/v. Jag praktiserar 17 sekunders regeln och 5 sekunders regeln, men med viss eftertänksamhet för att vara uppmärksam på om det är det gamla egot som vill svara ja eller hjärtats röst. Det har bl a lett till att jag har börjat rida, gått en kurs i kreativt skrivande, ska gå en skulpturkurs mm. Jag är mycket mer närvarande och ser ofta igenom känslor och tankar som kommer ur egot. En euforisk upplevelse när det händer! “

Klara Török Möller

.läs mer här

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette