Ge upp motståndet

Av Annette Forslund

När rötterna växer

Ofta tror vi att det är känslorna som gör ont men det är motståndet till dem som skapar det dåliga måendet. Bara för att vi blir mer medvetna så är vi inte lyckliga hela tiden. Vi är fortfarande människor och människor är glada ibland och ledsna ibland, vi kan till och med känna oss deprimerade. Desto mer vi kan acceptera att det är så ju mer kan vi tycka att det är ok att vara låg utan att tro att det är något som behöver åtgärdas. Tänker att det är som ett träd som skall slå rot. Först behöver det rota sig, rötterna behöver växa ner djupt i marken för att trädet skall kunna växa högt och breda ut sina långa grenar. När vi är trötta och låga så växer rötterna, vi behöver vara mer stilla och gå inåt. Medan när grenarna växer är vi ovan jord, vi är mer sociala, söker gemenskap och vill hålla varandra i händerna och tralla. Men precis som trädet kan vi inte hela tiden växa uppåt, vi behöver också växa neråt för att rötterna skall hålla i trädet så att de inte blåser omkull.

Lagrad energi som lämnar dig

Jag vet inte hur det är med dig. Men jag gillar när grenarna växer, tycker det är roligare än när rötterna växer. Men ju mer jag förstår att båda behöver växa kan jag mer gilla läget när rötterna växer, Jag förstår att det är en nödvändighet och jag dömer mig inte för att jag känner mig trött och oinspirerad. jag vet att det inte är något fel på mig utan jag förstår att det är en naturlig process i livet. Förr så trodde jag att ju mer medveten jag blev desto mer skulle stunderna av det så kallade dåliga känslorna minska. Vad jag har upptäckt att de finns där ibland men att jag får lättare och lättare att acceptera dem. Jag gör dem inte viktiga och inget jag behöver analysera. Ju mer jag bara tillåter dem, känner energin i kroppen desto fortare ger de sig av. Jag måste ändå villigt erkänna att det är skönare att ha den där goa känslan av liv, inspiration och tacksamhet i sinnet än känslan av trötthet och likgiltighet. Men efter några gråa dagar eller veckor av moln så kommer äntligen solen och jag njuter av att jag kan känna livet i varje liten cell. Jag tror vi har lagrad energi i våra kroppar av återhållna känslor, när vi bara låter de får flöda utan motstånd lämnar de kroppen och ger inte längre upphov till våra återkommande tankar om att vi inte är tillräckliga.

17798963_10209610803572288_5454124817475367569_n

Lyxen i att bara vara

Min visshet om att absolut ingenting är viktigare i livet än att känna sig själv, sitt varande har också fördjupats. Det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har, var jag bor, vem jag är tillsammans med om jag inte kan uppleva och känna tacksamhet och glädjen i det. De känslorna börjar alltid på insidan som 100 procent av alla andra känslor. Vi upplever livet inifrån och ut. Och då kan det inte finnas något som är viktigare att ta hand om vår insida. Hur tar du hand om din insida ? Hur ofta ger du själv tid till reflektion, goda samtal, yoga, meditation, promenera i naturen, lyxen att bara vara och låta tankarna som går på repeat stilla sig? Hur ofta  lyssnar på din inre visdom som bara längtar efter att få ta dig i handen och leda dig på din unika livsväg? När vi  låter våra rötter få tid att växa ned i myllan, att riktigt få rota sig så att vi  står stadigt när grenarna skall växa ut i sin prakt och visa världen sin skönhet. Då blåser vi inte omkull, inte ens om det blir storm. Vi står kvar och vågar visa vilka vi är. Gudomliga varelser som inte har kommit hit för att bli omtyckta utan för att vakna.

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette