Ge dig tid att bara vara

Av Annette Forslund

När kretiviteten blir inbjuden

I går åkte jag till  Hermosa Beach här i LA och bara va.  Jag hade inga planer, kände bara att jag ville till havet och sedan fick livet visa vad jag skulle göra där. Jag hade filmkameran med mig så om lusten föll på så tänkte jag att jag skulle filma. Och om jag filmade, flera filmer. Der var ett sådant vackert ljus och en väldigt härlig energi på den stranden. Så jag spelade in flera meditationsfilmer, jättekul !

När du bara är

När vi tillåter oss att bara vara så ger vi  plats för kreativiteten, för vårt skapande att komma till oss. Många som jag coachar saknar den delen av sitt liv och det kan jag verkligen förstå. Jobbar man heltid och har en familj så finns det inte så mycket tid över att bara va. Det är så synd för den tiden är otroligt viktig. Det är då hela systemet får tid att varva ner och man låter nya tankar och känslor ta plats. Många vet heller inte vad de verkligen tycker om att göra, vad deras passion är. Det är också synd för det är vår födslorätt att få göra något som får vår själ att kvittra. Livet skall inte vara en kamp, det är inte meningen att vi bara skall få det att gå runt och vänta till sedan.

Nästa gång du får en möjlighet att bara vara, när du får tid till bara dig. Lyssna till vad du vill, gör ingenting, åk till skogen, till vatten, åk till himmlen. Åk till en plats där själen känner igen sig.  Börja gå långsamt, sätt dig ner och blunda och lägg handen på hjärtat och säg- jag är här och jag vill lyssna. Rulla ut din yogamatta, tänd ett ljus och andas. Träffa en nära vän och ha samtal som stärker dina drömmar, skratta tillsammans åt era misstag och tokigheter. Se dig själv i spegeln och stryk dig över kinden, se dig själv i ögonen och säg:

Tack för alla strider du har genomgått, alla tårar du har gråtit och alla sömnlösa nätter du haft. Du är en kämpe, en krigare och har ett hjärta med så mycket kärlek.  Nu är det kampen slut min vän, nu är det dags att ta  själen i handen och börja skapa det liv du så väl förtjänar fullt med både glädje och kreativitet.

Följ med till Kreta

Den 7 juli åker jag och Tatjana till Kreta och håller ett retreat där syftet är att du skall komma hem påfylld  i varje liten cell i kroppen. Vi börjar dagarna med stärkande yoga med utsikt över havet och fortsätter med inspirerande samtal, ljuvliga meditationer och långa promenader efter stranden.

Vill du åka med så är du varmt välkommen, det finns fortfarande några platser kvar.
Läs mer här

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette