Framgångsrik utan stress

Av Annette Forslund

Hur du når framgång och välmående på samma gång.

Ibland så ser jag människor som är väldigt framgångsrika i det yttre men väldigt stressade i det inre. Jag har också mött lugna, trygga människor som inte alls verka bry sig om det yttre formen. Ända sedan jag startade mitt företag för 14 år sedan så har jag funderat på varför man inte kan ha båda.

Jag hittade den magiska nyckeln när jag vaknade upp till förståelsen att det inte är den yttre omständigheten som påverkar hur jag mår utan det är mina tankar om den. Jag förstod att det inte är världen där ute, min historia eller andra människor som skapar mina känslor utan det är mina tankar som resulterar i hur jag känner mig från stund till stund. Den insikten gjorde att jag inte längre behöver försöka  förändra yttervärlden utan fokuset går nu istället till mig och vad jag vill skapa. Sedan hur världen tar emot mitt verk kan jag inte ta ansvar för eftersom de tänker vad de tänker ifrån sin verklighet. Jag kunde helt enkelt sluta upp med att försöka kontrollera andra människor.

inte ens gud kan köra en parkerad bil

Många framgångsrika människor lever efter ett gammalt paradigm. De tror att de är vad de gör som räknas. De tror att de blir lyckligare när de har skapat de resultat de har satt som mål. Så har jag också gjort, jagat efter något där utanför mig själv. När jag förstod att det inte fanns något därute som jag behövde uppnå för att bli lycklig så förstod jag inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till mål och yttre framgång.  Varje gång jag började skapa något kände jag hur min gamla tankar om att jag behövde nå ett bra resultat satte fart. Det gjorde att jag slutade att sätta mål eftersom jag inte gillade de tankarna. Nu när jag kan se att 1. tankarna inte är sanna, 2 jag behöver inte nå något resultat eftersom resultatet påverkar inte mitt välmående. Kan jag sätta mål bara för att de är kul ! Det är roligt att skapa något nytt, det är roligt att hitta på nya saker. Det är inte resultatet som räknas, det som räknas är att jag handlar eftersom” inte ens gud kan köra en parkerad bil” .

När jag skapar ifrån den platsen i mig själv ger jag mig också tillåtelse att inte alltid veta vad jag skall göra. Varje gång vi tror att vi vet hur framtiden skall bli så skapar vi oro om vi tänker oroliga tankar och lycka om vi tänker lyckliga tankar. Då borde lösningen vara att tänka lyckliga tankar, eller hur ? Men… om vi börjar fokusera för mycket på tankarna så glömmer vi nuet. Och det är i nuet lugnet och din inre frid finns att hitta. Det är också i nuet vi får tillgång till nya kreativa tankar, de som inte går omvägen runt ett tankefilter och skall kategorisera om det vi tänker är bra eller dåligt eller rätt eller fel.

boy-405002_1280

Lita på magkänslan

Om du tittar tillbaka på händelser i livet så kan du säkert hitta tillfällen när du bara visste vad du skulle göra. Det var inget du tänkte ut utan det var en djupare visdom. Du kan säkert också se att mycket du har tänkt och oroat dig för har inte inträffat. Så tänk om du skulle börja lita på din magkänsla, ditt eget vetande istället för att lyssna till olika experter eller försöka tänka ut vad som vad som är rätt nästa steg för dig.

I det utrymme som uppstår när vi inte vet skapas nya former som vi inte själva kunde tänka ut.

Om vi inte behöver ägna vår tid att tänka och tro något om framtiden kan vi istället ägna tiden åt att verkligen uppskatta livet just nu när det pågår och ta ett steg i taget på på vår egen unika livsväg. Börja lägga märke till  varje gång du säger att du inte vet men du tror. Stanna där och bestäm dig för att inte tro något. Se om du kan vila i att inte veta. I det utrymme som uppstår när vi inte vet skapas nya former som vi inte själva kunde tänka ut. Fånga dig själv när du försöker räkna ut hur det skall bli, hur du kommer att känna och göra i framtiden. Tala om för dig då att du faktiskt inte vet. Och skall du tro något som tillåt dig bara att tro på tankar som gör att det känns bra. Desto mer du börjar lyssna och lita på din egen inre röst, din sanning  och ju mer du kliver ur vägen och öppnar dig för att inte tro utan ha tillit att allt blir bra då blir det det – jag lovar!

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette