Förändringens båda ansikten

Av Annette Forslund

Reagera eller agera

Oavsett vad som händer är det alltid vår attityd till det som händer som avgör hur vi agerar. Ibland kanske vi inte hinner agera utan vi reagerar. För mig är det en stor skillnad på att agera eller reagera. När jag agerar kommer det från ett medvetet val och när jag reagerar kommer det som en reaktion, då känns det som jag har rätt och det jag reagerar på är fel. Jag kan känna skillnaden i själva energin på reaktion och aktion. Reaktionen kommer ofta från ett invant beteende och styrs ofta från rädsla. Jag behöver skydda eller försvara något. Hur gör du ? Vilken attityd har du när det gäller förändringar ?

Börja med att se dig själv

Det första steget är att verkligen börja se sig själv i olika situationer och se sin eget beteende. Om jag mår bra av mina reaktioner och mitt hjärta fylls av tacksamhet och glädje så skulle jag fortsätta med  det. Om däremot jag märker att jag inte gör det. Utan mitt sinne fylls av oro och elaka tankar då skulle jag nog börja fundera på om det är något som inte stämmer. Ju mer jag börjar se mina egna tankemönster så kan jag också förstå att det inte är någon sanning.  Det är bara ett mönster av tankar som dyker upp i mitt medvetande. Och ju mer jag kan se dem utan att reagera på dem som de vore sanning så avtar de i styrka. Det handlar inte om att aktivt “tänka positivt ” utan mer bara se det du tänker och förstå att det inte är sant. Skulle det vara sanningen så skulle alla människor reagera likadant på en situation. Det finns olika förklaringsmodeller varför vi reagerar olika och ofta så försöker vi klura ut varför vår reaktion uppstår.  Det jag har upplevt är att det spelar ingen roll vad den kommer ifrån, det som spelar roll är att den inte har något med den verklighet jag lever idag att göra. Och eftersom verkligheten förändras hela tiden så är det mycket smidigare, härligare och mer juciy att bara surfa med än att hålla kvar i några trötta tankebanor som inte gynnar mig ett enda dugg.

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette