Välj ditt liv genom att släppa det du håller fast vid.

Av Annette Forslund

Sommaren som ingen glömmer

Vilken sommar vi har haft. Många tycker den har varit för varm men inte jag. Jag har njutit loss. Visst har jag haft svårt att sova vissa nätter men vad gör det, värmen gör mig snäll och avslappnad. Inte särskild produktiv men med vetskapen om att hösten snart är här har jag kunnat slappna av och veta att allt har sin tid.  Tänk om vi på riktigt skulle förstå att allt har sin tid vilken skillnad det skulle bli i våra liv. Då skulle stress och prestation försvinna och ersättas av avslappning och glädje. För när vi kan vila i det som är utan att vilja ha det på ett annat sätt så kommer också acceptansen för vår nuvarande situation. Och när vi accepterar så har vi inget motstånd till det som är och det är motståndet som skapar stress.

Jag kan verkligen se det i min egen process nu när jag har sålt min lägenhet. Flytten går den 13 september och i skrivandet stund vet jag inte vart. När jag accepterar det och vilar i att jag kommer att veta när jag vet så känns allt bra men när jag börjar stressa upp mig och låter tankarna invadera mitt sinne som säger att jag måste hitta något nu och att jag är oansvarig som inte vet ännu mår jag mindre bra.

Jag bor jättefint vid vattnet och har badat nästan varje dag.  Jag har inte sålt för att jag inte trivs utan för jag vill bjuda in ett annat sätt att leva mitt liv. Jag kommer att flytta till något mindre för att få pengar över att resa och skapa ett liv som består av ett mer flexibelt sätt att leva. Normen är ju fortfarande att man har ett jobb som man går till varje dag och sedan har semester 5 veckor per år. Jag vill inte leva så och har heller inte gjort det på många år men nu när jag har sålt lägenheten blir valfriheten ännu större. Jag kommer att minimera mina kostnader så jag har mer pengar över till upplevelser istället för att grejer. Den här processen har inte varit lätt och ibland när jag suttit vid vattnet på min uteplats har jag fått panik över att jag sålt. Men jag vet att det är så när det gäller förändringar. Jag kommer ihåg när jag skilde mig för 14 år sedan, hur mitt sinne ena dagen sa att jag skulle gå medan den andra dagen sa att jag skulle stanna. Förändring funkar så. Det är egot som vill ha trygghet, som vill behålla det den har medan själen viskar att det är dags att släppa taget och kliva in i det okända.

Livet handlar om utveckling, livet vill att vi skall ta nya steg och upptäcka nytt, det är vad evolutionen handlar om. Det är egentligen emot vår natur att hålla fast vid gammalt, allt förändras hela tiden. Precis som vädret, det handlar om att njuta av det vi har och sedan släppa för att gå vidare när det är dags.

Vill du höra mer kom och lyssna till mig den 12 september kl 18.30 då jag berättar mer hur vi kan förhålla oss till livet och skapa det liv vi vill ha. Det är dags nu, kom och låt dig inspireras !

Föreläsning – Agera, Attrahera och Ta emot

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette