Ett krossat glas på Hollywood Boulevard

Av Annette Forslund

I morse när Ritchie åkte till jobbet åkte jag med till Yogaworks yogastudio och yogade. Om jag hade  lyssnat till sinnet hade jag inte åkt med, då hade jag legat kvar i sängen istället. Som väl är har jag har lärt mig lyssna till den rösten som vill mig väl och inte den som tror att det är bättre att krypa ihop och skydda sig mot väderkvarnar som inte finns längre.  När jag praktiserar yoga kan jag känna styrkan i min kropp och hur den hjälper mig att få kontakt med mitt sanna jag. Yogapasset var rätt intensivt och på slutet av yogapasset när vi låg i savasana ( vilan) kände jag hur lugnet hade spridit sig i hela mitt system.

När jag kom ut efter yogan hade solen kommit fram och jag  började promenera längs Hollywood blvd.  Jag promenerade förbi tälten som de hemlösa hade slagit upp längs trottoaren. Jag passerade ungdomarna som försökte överrösta både varandra och stereon de bar på. Jag såg hur en bil körde in i en annan och hur hela glasrutan sprack och jag passerade kvinnan med de högklackade skorna och den lilla pudeln.

Sedan när jag ätit en god acaibowl på en av alla mysiga frukostcaféer som finns här i LA  och skulle beställa en Uber för att åka hem till tillbaka så dog telefonen och jag hade ingen laddare med mig. Tänk vad sårbara vi är utan telefon, jag har allt i telefonen. Vet inte hur man beställer en Uber utan att använda appen, kan inga telefonnummer och Ritchies adress har jag i telefonen. Försökte med några caféer och frågade om laddare men ingen kunde hjälpa mig.

Standard hotel i West Hollywood räddade mig där jag fick ladda telefonen i lobbyn. Medan jag satt och väntade på att den skulle ladda tänkte jag på att vårt inre liknar Hollywood blvd. Det händer mycket där inne. Det är många röster som hörs. Det finns en liten hemlös del i mig som tror hon kan bli totalt övergiven men också en rappare, en kvinna i högklackat och en crazy del som inte ens stannar fast glaset går sönder. Men det finns också den lugna oceanen, den som kan bevittna och se och förstå att egentligen är inget av det sant utan att vi lever i en illusion och det är vi som skapar den.

Så skönt det är när jag är i kontakt med oceanen, när lugnet har infunnit sig. När jag är på den här platsen så är också min kropp lugn, då känns det som “rädslocellerna” har tittat upp sträckt på sig lite, gäspat och sedan somnat om. De till och med pratar med varandra och säger- Allt är lugnt, vi behöver inte hålla vakt längre, allt sköts ifrån högre instanser så vi kan tryggt sova vidare.

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette