En stilla morgon

Av Annette Forslund

Goda intentioner

Klockan är bara 6.30 och jag har redan mediterat och gjort några lugna yogaövningar. Jag älskar att vara uppe innan alla andra har vaknat. Det är ett stilla lugn, sjön ligger spegelblank, jag hör måsarna och mitt eget hjärta. Det har varit en hektisk helg. Min älskade kom från Los Angeles i onsdags sedan har vi hunnit med att fira min dotters 16 åriga födelsedag tillsammans med the “big happy family”, varit på en tantrafestival och överraskat Ritchie med en 40 -årsfest.

Mitt hjärta är överfullt av tacksamhet för Ritchie och de nära vänner jag har runt mig. Det är människor som vill väl och är intresserade av sig själva och sitt eget växande. Der känns och det märks. När vi skulle fira Mira så var det hennes önskan om att jag och hennes pappa skulle fira den tillsammans med våra nya partner. Det är första gången sedan vi skilde oss. Alla var lite trevande i början med mot slutet var det en skön avslappnad stämning. Det som var så fint att se att alla verkligen försökte och bjöd på sig själva. Jag skrattade åt mig själv efteråt när jag såg hur jag försökte inleda en konversation med men exmans nya flickvän om hur jag jobbat som sjuksköterska eftersom hon var opsjuksköterska. Det blev inte så bra, jag liksom fumlade runt,men var gör det, jag försökte och det gjorde vi alla. Vi hade goda intentioner.

Tantrafestival

Ritchie och jag hade också goda intentioner när vi anmälde oss till tantrafestivalen som var i helgen fast det inte blev riktigt som vi hade tänkt. Det blev lite för mycket intryck för honom och det kan jag verkligen förstå. Det är som att kliva in i en ny värld och har man aldrig varit där innan kan det verka skrämmande. Det är skrämmande med människor som uttrycker sina känslor utan tabun, vi är inte vana med  det i vårt samhälle. Det var första gången de skapade en tantrafestival i  Stockholm och jag hoppas de kommer ändra lite på den till nästa år. Vad jag tror att de behöver är att skilja på de som är vana tantrautövare och de som aldrig har upplevt det innan. Tantra handlar om att känna den energi vi alla har naturligt inom oss, vår gudomliga natur och kunna dela den med andra människor. Många blandar ihop tantra med sex och tror det är en speciell metod och coola ställningar. Det är som vanligt med oss människor. Vi försöker alltid krångla till allt som egentligen är helt naturligt. Vi har krånglat till vår sexualitet också och förstört den genom porren.  Det verkar som det mest naturliga har blivit så avlägset för oss och det är därför vi behöver komma upp med olika koncept och metoder istället för att bara följa vårt hjärta och låta det leda oss. Hjärtat vet det inte huvudet vet.

När vi sedan kom hem på lördag kl 18.30 så vad det 20 personer här hemma som överraskade Ritchie med -happy birthday to  you. Jag kunde äntligen slappna av efter att ha stoppat honom att åka hem tidigare och han förstod varför jag hade agerat så konstigt under hela eftermiddagen när jag typ tvingade honom att vara kvar. Fy vad jobbigt det är att kontrollera en annan människa. Han blev otroligt glad och uppskattade verkligen överraskningen. Jag kunde släppa min logistik med alla hemliga matinköp och kommunikation med vänner som var här och hjälpte mig laga mat etc. Vi hade en underbar kväll med fantastisk god mat och vin, sång, gitarrspelande och mycket kärlek.

Vår sanna essens

Så här sitter jag nu i min stillhet och smälter alla intryck. Slutsatsen jag kommer fram till är att  ju mer naturliga och oss själva vi är desto mer kontakt har vi med vår sannan essens som är kärlek. Utifrån den essensen så skapar vi det vi tycker om att göra oavsett om det är mat, musik, underbara möten med människor eller sex. Allt kommer ifrån samma källa. Sedan har vi krånglat till det med vårt intellekt och skapat alla dessa rätt och fel och alla kurser och kurslärare som skall berätta hur man gör. Ta bort “huret” och kliv in i din kropp och i ditt hjärta där hittar du alla dina svar. Inte mina svar men dina.

Njut av solen och värmen .

Annette

Den 15 och 16 juni har jag ett miniyogaretraet i Nacka då jag kommer ge dig några timmar med  dig själv genom yoga, meditation och inspirationsföreläsning.  Det finns några platser kvar.

 

 

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette