En ny insikt

Av Annette Forslund

 Transformativ coaching i praktiken

Jag får frågan ganska ofta vad Transformativ coaching är för något, hur den funkar. Jag brukar inte svara lika varje gång eftersom det beror på vad som kommer upp i mitt huvud 🙂 Så är det när jag skriver också, det liksom bara kommer något ut tangenterna, det är därför jag tycker det är så roligt att skriva. Jag tycker inte att det är roligt att skriva faktatexter eftersom då upprepar jag bara vad någon annan har sagt. Det känns inte levande utan det känns tråkigt. Det är inte så att jag inte gillar fakta, många gånger tycker jag att det är intressant,men det är skillnad att läsa det någon annan har skrivit än att skriva det själv.

Själen är inte rädd

Transformativ coaching handlar om att ge klienten ett annat synsätt om hur livet fungerar. Om jag är rädd för något och vill komma över min rädsla så behöver jag förstå att rädslan kan bara finnas där så länge jag tror på vad tankarna säger om den. Alla som är rädd för att prata inför folk vet ju att det inte är farligt egentligen, men känslan säger något helt annat. Om du skulle förstå det på riktigt, i djupet av din själ så skulle du inte vara rädd längre. För själen är inte rädd det är personan, egot som är rädd. Rädda tankar hör i hop med att informationen kommer ifrån fel hårddsik. Coachingen handlar om att visa klienten att han/ hon kan  få information ifrån en annan plats. För om mina tankar berättar för mig att det är farligt att tala inför folk så behöver tankarna säga något annat för att det inte skall vara otäckt. Även om jag  fortfarande hör mina egna tankar som säger att det är farligt men inte tror på dem längre så ger de mig inte heller samma upplevelse.

Många gånger inom psykologin så försöker man förändra ett beteende på samma plats där de har uppstått. Med Transformativ coaching så pekar man i en helt annan riktning. När vi börjar identifiera oss med  den vi egentligen är, en energi som är i en ständig förändring och som skapar våra upplevelser beroende på vi tänker, så behöver vi inte förändra den yttre upplevelsen utan vi inriktar oss först på det som händer inom oss.

Det är inte alltid lätt att förstå, inte för mig heller, helst när jag har investerat mycket energi och motstånd i något som jag inte gillar. Just nu till exempel så kan jag inte förstå att det här regniga vädret inte har något med min trötthet att göra. Samtidigt som jag fattar att skulle jag bara släppa taget om att jag vill ha sol och värme och till hundra procent skulle omfamna allt väder så skulle det inte påverka mig. Men.. vet du, jag tror jag inte jag vill 🙂 Jag tror jag behöver ha en anledning till att jag vill bo i ett annat klimat. Och skulle jag släppa min tro så så kanske jag bara skulle sitta i min lägenhet och vara helt nöjd- och det vill jag inte. Jag är rädd att jag tappar min drivkraft. Wow, vilken spännande insikt, den skall få ligga och marinera så ser jag vad som kommer ur den. Så är det många gånger när vi ser något nytt hos oss själva, vi öppnar en liten reva i det invanda tankemönstret och det är först då vi kan se något annat och få en helt ny upplevelse.

Kramar från mig

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette