En grön juice och ett trasigt däck.

Av Annette Forslund

När det inte blir som man tänkt sig

I dag är det min födelsedag. Förr tyckte jag inte om att fylla år två dagar efter nyår eftersom alla är så trötta efter allt nyårsfirande så det kändes som jag blev bortglömd. Men nu för tiden så älskar jag att fylla år den andra januari. Det är en härlig  nystart på det nya året.

Den här dagen började med att jag fick en puss och en kaffe på sängen. Klev upp satte på mig mina träningskläder sedan var det dags för min nya vana, min springtur. Jag sprang ett varv mer än igår och hade massor av energi kvar. När jag kom tillbaka gjorde jag lite magträning och stretch för att sedan göra en grön juice av grönkål, spenat, gurka, äpple, ingefära, citron och lime. Hällde upp allt i en glasflaska och kände mig så nöjd med mig själv.

Precis när jag skulle ställa in den i kylskåpet så måste jag ha slagit till den för hela botten gick sönder och allt mitt gröna guld rann ut som en sörja på golvet. Min första tanke var, varför händer det här nu? Min andra var att jag visste att jag inte hade tid att göra en ny eftersom vi skulle åka till San Diego inom 50 min.

När jag stod där och torkade upp allt det gröna så visste jag att jag skulle lära mig att bara släppa taget. Även fast jag hade sett fram emot att med mig min gröna juice i bilen, även fast jag investerat både tid och pengar för att få det som jag ville ha det. Och ibland är det precis så, vi investerar så mycket tid och pengar på saker som ibland inte alls blir som vi trodde att det skulle bli. Ingen tänker på skilsmässa när de gifter sig eller på att de pengar man investerar i ett projekt skall försvinna. Men varför tänka på något som bara gör en irriterad eller ledsen. “Letting go” är en av de nio attityder de använder sig av i mindfulness och den principen fungerar alltid. Lite svårt för egot ibland bara som gärna vill hålla fast i såkallade misslyckanden.

Efter att ha torkat upp i röran, packat en liten väska så satte vi oss i bilen för åka till La Jolla där Ritchie hade bokat en födelsedagslunch på samma restaurang vi åt vår första lunch tillsammans för 15 månader sedan. Ett jättemysigt ställe precis vid havet.

Jack in the Box

Efter en timme pajjade däcket på bilen så nu sitter vi på – Jack in the box, typ Mc Donalds och väntar på att däckverkstaden skall laga däcket. Har redan väntat i två timmar.
Som sagt ibland blir det inte som man har tänt sig. Men tänk om allt i slutänden alltid bara blir bättre. Brukar säga att än har jag inte sett hela pusslet. Än har inte den här dagen slutat. Klockan är bara 1300, så än kan det sluta bättre det började.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette