Du kan så mycket mer än du tror

Av Annette Forslund

Tidslinje

Jag är med i en grupp på facebook som heter frihetsprenörer. En grupp för dom som är och vill bli egna företagare. En fin grupp där folk ställer olika frågor om allt möjligt och får svar av de andra som är med. Härom dagen var det en som frågar om hur man startar kurser, vad man tar betalt, hur man hittar lokal, hur man säljer och massor av andra frågor. Jag har ju haft olika kurser i tio år men jag har inte tänkt på att det är en kunskap som är helt naturlig för mig men som många inte kan.

Är du en person som vill starta eget bolag men inte vet hur och med vad ? Jag lovar att du sitter inne med kunskap som du inte ens är medveten och som som du kan ta betalt för. Oftast när något är väldigt lätt och naturligt för oss själva så förstår vi inte att det kan vara svårt för andra. Ett sätt att ta reda på vad du är bra på är att göra en tidslinje där du skriver du ner allt du gjort under din livstid. Låt det ta tid, gör det specifikt. Sedan tittar du på vad du skulle kunna lära ut.  Du kan också titta på de olika kurser du har gått och se vad du saknade, hur skulle du kunna göra den annorlunda? Ett annat sätt är att se vad du själv skulle vilja gå för kurs och sedan göra en variant av den. Är du bra på att organisera till exempel så kontakta någon som du vill organisera för och så delar ni på intäkterna. Det finns så många roliga koncept man kan komma på. Jag kommer på nya kurser varje dag så jag behöver göra tvärtom, inte starta nytt utan hålla mig till de jag redan har startat.

Driva företag är kul

Många som jag coachar tror det är så svårt att driva eget bolag, det är det inte. Det är inta så krångligt som några vill få oss att tro. Man behöver inte kunna allt i början, man behöver inte kunna bokföring. Du kan också ta hjälp av någon som kan berätta grunderna.  Det som är viktigast är  att hitta något som man verkligen tycker är roligt, något som man brinner för. Jag kan inte skilja på jobb och på fritid eftersom på min fritid så tittar jag på youtube om hur hjärnan fungerar, på Eckhard Tolle eller någon annan vis person bara för jag tycker det är så spännande.  Ibland vet inte folk vad  de tycker är spännande och kul. Det är för att påslaget av stress i kroppen är för stort. Då är det svårt att känna över huvudtaget. När det blir lugnare i kroppen börjar man känna vilka behov man har. Det kan jag känna om jag har haft en hektisk period. När allt börjar lugna ner sig så blir jag  både hungrigare, gladare och vill älska mer. Jag känner kroppen och inte knoppen 🙂

Nu skall jag rulla ihop yogamattan som alltid ligger utrullad för att dammsuga och torka golvet, plocka undan alla grejer som på något konstigt sätt sprider sig i lägenheten. Sedan skall jag äta middag med min söta ungar inne på söder och säga hej då till sonen som flyger till SydAmerika i veckan.

Vad vill du flyga ?

Kramar

Annette

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette