Du är viktigaste i ditt liv

Av Annette Forslund

När “rätt” försvinner

Tänk om du vaknar i morgon och har glömt bort hur det är att göra “rätt”. Vilken befrielse det skulle vara. Vikten att göra “rätt” skapar så mycket krav på våra axlar. Jag har en kompis som nästan verkar helt befriad från att göra rätt, hon gör bara som hon vill. Hon kan gå hem typ mitt i en konversation. Det var väldigt irriterande i början och jag tyckte att hon verkligen inte hade någon “uppfostran”. Men ju mer tiden har gått så ser jag att det bara handlar om mig och inte om henne. Det har inget med mig att göra, det handlar inte om respekt eller att hon inte gillar mig, det handlar om att hon tycker att det är viktigare att följa sitt eget inre än att göra som samhället har bestämt är rätt.

Tänk vad mycket samhället eller normen har bestämt som inte alls stämmer med vad vårt inre vill. När vi följer oss själva så får vi oftast höra att det inte är OK. Att vi måste tänka på hur andra uppfattar oss, är det verkliges så ? Måste vi tänka på hur andra uppfattar oss, är det inte viktigare att må bra? När vi börjar ta ansvar för vårt eget välmående så kan vi bli obekväma för andra. Det triggar många som i hela sitt liv tagit hand om andra istället för sig själva.

Jag är född i en liten by i Ångermanland där jag bodde till jag gick ut gymnasiet. Sedan flyttade jag därifrån. Min storasyster som är fyra år äldre än mig bor fortfarande kvar och har tre barn och elva barnbarn. Våra liv ser väldigt annorlunda ut.  Hon har bott i samma hus hela sitt liv med samma man medan jag har mer flyttat runt och har haft flera män. Vilket liv är bättre? Det går såklart inte att svara på. Det finns inget bättre utan det viktigaste att man väljer det man mår bra av. Jag skulle inte må bra av att leva hennes liv och hon skulle säkert inte må bra av att leva mitt. Det som är synd är att hon tycker att mitt liv är fel på något sätt och att jag  inte tar ansvar. Medan jag tycker jag verkligen tar ansvar eftersom jag följer mitt hjärta och min inre kompass och väljer det jag mår bra av. Och det är det som jag tror triggar så många. För många tror att vi gör saker för andras skull, att vi måste, för om vi inte gjorde det, vem skulle göra det då ?  Tänk om de personerna vi tror vi måste ta hand om skulle  växa och resultatet skulle bli något helt annat. Kanske många gör saker för andra för då slipper de ta reda på vad de själva vill.  Att ta reda på vad vi själva vill och göra bra saker för oss själva är inte egoistiskt utan det är att ta ansvar för sitt eget liv.

Visa dig själv omtanke

Jag kan förstå att de är svårt eftersom vi har blivit lärda att det är dåligt. Tycker du det är ok att sätta sig själv som viktigaste i sitt liv? Får man verkligen det ? Se hur du reagerar när andra gör det, triggar det något hos dig? Om det gör det är det oftast för att du inte själv gör det. Se det och snälla döm dig inte utan ge dig själv kärlek och omtanke. Berätta för dig själv att du är värdefull. Det paradoxala är att när vi börjar ta hand om oss själva och förstå att vi är den viktigaste personen i vårt liv så kommer vi ändå att ta hand om andra. Inte för att vi måste utan att vi vill. För att det känns bra att visa omtanke och att ge från hjärtat. Skillnaden är  att vi förväntar oss något tillbaka utan vi gör det för att vi väljer det. Vi blir inte utbrända utan vi vet också när vi skall säga nej eftersom vi känner när omtanken om oss själva är viktigare än om andra.

Ju mer vi börjar leva på det sättet så börjar magin flöda i våra liv. Vi börjar attrahera mer av det vi önskar, vi drar till oss mer av samma energi. Vi tycker inte andra gör fel, vi lägger inte så mycket energi på hur andra gör utan vi lägger energin på hur vi vill ha det. Vi kommer hem till oss själva och frågar oss dagligen hur vi kan expandera och addera mer glädje och “måbraenergi” i våra liv. Vi förstår att vi är en del av en större enhet och att vi faktiskt inte behöver bekymra oss för alla detaljer utan det får vi oftast väldigt bra hjälp med när vi fokuserar på våra goda tankar och öppna hjärtan.

Vi lägger vår energi på vår insida istället för vår utsida och förstår att all magi börjar på insidan. Vi förstår att vi är skapande varelser och att vi inte är offer för omständigheterna utan vi att vi skapar dom. 🙂

Vill du höra mer- kom på min föreläsning den 12 september kl 1800 på ABF- huset.

Jag önskar dig en fin dag med mera magi,

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette