Det handlar om din energi

Av Annette Forslund

Jag tycker livet är otroligt spännande om jag följer med i flödet. Om jag inte följer med utan sätter mig på tvären är det däremot inte spännande utan mer smärtsamt.

Livet kan förändras fort. Ändå försöker vi intala oss att allt är linjärt. Att vi sätter upp mål och sedan tar vi ett steg i taget och sedan är vi framme. Så är det nästan aldrig. Jag upplever det mer som när jag har satt en intention och ett mål får  jag ofta väldigt mycket energi i början och jag skapar snabba resultat. Sedan planar det ut och jag skapar inga resultat alls, det blir stilla.

Hjälp att gå framåt

Det är då jag behöver hjälp med att fortsätta framåt så jag inte ger upp. Många gånger kanske jag fortsätter på ett nytt sätt än när jag startade. Då kan min hjärna tycka att jag gör fel eftersom min hjärna bestämde något annat i början. Då börjar jag att kämpa emot istället för att åka med, jag lämnar mig själv och mitt flow och försöker istället kämpa mig tillbaka på rätt spår.

Det jag har lärt mig om mig själv är att jag behöver sätta upp ett mål men att jag är fri att  ta mig dit på olika sätt. Precis som jag bestämmer mig för att åka ifrån Stockholm till Norrland. Jag vet datumet när jag skall dit men om jag tar bilen, tåget eller flyget är inte det viktigaste utan det som är viktigaste är att jag kommer fram. I mitt företag har jag ett ekonomiskt mål  jag vet vilket resultat jag skall ha nått i slutet av året. Men jag håller inte stenhårt fast på hur och med vilka metoder jag skall nå det. Jag har en plan men lika viktigt som det är att hålla sig till planen är det också att kunna strunta i planen och göra något annat om jag märker att den inte fungerar, även om det fungerade för tre månader sedan.

När det är rätt att avvika ifrån planen

Så hur vet man  när är det dags att ändra plan och strategi. När vet jag att det är dags ? För lika viktigt som det är att kunna ändra sig är det också lika viktigt att hålla sig till en plan och att vara tålmodig. Hur är du ? Ändrar du dig hela tiden eller håller du stenhårt fast vid något du bestämt dig för ?

Den stora frågan blir – Hur vet man när man skall skall hålla sig till planen och när skall man avvika? Lyssna inåt, lyssna på ditt eget navigationssystem och ställ dig frågan – Vad ger mig mest energi? Vad tycker jag är roligaste? Vad triggar mig ? Vad går jag i gång på ? Vad är det för motstånd som gör att jag har förlorat energi? Hur kan jag höja min energi?

För att du skall agera behöver du energi, för att du skall sälja något behöver du energi. Energi finns inte i rätt och fel utan energin finns i din övertygelse, din glädje och din tro på dig själv och dina tjänster. Kolla på Greta, det är hennes övertygelse som har tagit henne dit hon är nu. Inte för att hon säger rätt saker.

De flesta utbildningar verkar ha missat just den viktigaste faktorn av allt och utbildar sina elever i hur du skall säga och göra och i alla olika smarta system som finns. Det är samma sak som att tro att vi människor är våra kroppar och inte energin i kroppen.

I mina utbildningar jobbar jag först med energin och sedan systemen. För har du inte energin så spelar det ingen roll vilka strategier, system och säljpitch du har. Det börjar alltid inifrån och sedan ut. Rätt så självklart, eller hur?

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette