Det är inte skönt att vara arg

Av Annette Forslund

Vaknade arg

Vaknade i morse och var arg. Var länge sedan jag var så arg. Jag vet inte ens vad jag är arg på. Jag kan skriva att jag är arg för att en samarbetspartner jag har haft några månader tillbaka inte hör av sig. Det har man väl rätt att vara arg på eller? När har man rätt att vara arg?  Grejen är att jag tror faktiskt inte jag är arg på honom, jag tycker bara det är märkligt att han inte kommunicerar och jag orkar inte lägga energi och fundera på varför han gör som han gör.

Jag lägger hellre ner energi på varför jag gör som jag gör. Varför jag attraherar en person i mitt liv som funkar väldigt konstigt, någon som överhuvudtaget inte kommunicerar. Har jag en sådan del i mig, som bara stänger av och inte kan berätta vad som är fel ? Ja det har jag annars så skulle inte det här hända. Det är nu det börjar bli intressant, när jag ser delar i mig själv tydligare. Förr så lade jag ilskan utanför mig själv och hittade människor och situationer att vara arg på men idag så låter jag istället ilskan vara en signal om att jag behöver rikta blicken inåt. Vad är det jag har svikit hos mig själv ? Jag säger inte att det inte är en lösning för DIG. Du kanske behöver sätta ner foten och säga ifrån,  jag kanske också behöver göra det men innan jag gör det vill jag veta varför jag attraherar den här typen av människor i mitt eget liv.

Olika delar som behöver omfamnas

Eftersom jag inte tror på att något bara händer, utan att vi skapar vår egen verklighet så är det spännande att titta inåt och se vad jag kan upptäcka hos mig själv. Jag kanske är arg på mig själv ? Eller så är jag egentligen ledsen och ledsen och arg kan vara olika sidor på samma mynt men jag känner mig inte ledsen jag känner mig ARG. Det som är mest spännande är när jag sitter och skriver det här så är jag inte lika ilsken längre. Jag kan se på mig själv med omtanke och kärlek. Jag var mycket arg när jag var liten och ingen förstod mig. Nu när jag förstår mig själv, när jag faktiskt ser och erkänner min  ilska och inte dömer den utan faktiskt tycker den är helt ok så försvinner den. Allt får finnas även min arga del. Vad har du för delar i dig som ligger där i det undermedvetna som du på ett plan inte har accepterat? Kan de få komma fram så du kan krama om dem ?

Det finns två delar i mig. En del som fattar att det inte ens är lönt at vara arg på min föredetta samarbetspartner eftersom det handlar inte om mig, det handlar om honom. Den delen ser allting i ett större perspektiv, den delen fattar att det inte skapar något gott att gå omkring och vara arg, Den känner verkligen att det är mycket bättre att bara släppa taget och gå vidare, som jag också har gjort. Den andra delen, vill vara arg, den tycker den faktiskt har rätt till det. Och det har den säkert, men vad hjälper det, mår jag bättre av det ? Blir det bättre ?  För mig är svart nej, det blir det inte. Jag är mycket mera intresserad av att se och förlåta de delarna i mig som skapar den här situationen.

Jag har ställt frågan och väntar på svaret, på insikten. Så länge jag går omkring och är arg så har jag svårt att ta emot svaret eftersom det är helt två olika energinivåer. En insikt har jag redan fått och det är att inte tro att alla som vill jobba med mig kan mer än vad jag själv. Ni vet det där som jag brukar skriva, att tro på att man är tillräcklig, den lilla detaljen.

Puss och kram

 

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette