Balansen mellan rörelse och stillhet

Av Annette Forslund

Vårt naturliga sätt att fungera

Det är naturligt att leka, skratta och att vara nyfiken. Det är lika naturligt att vara funderande, frustrerad och uttråkad. Du är en människa och det ingår i att vara människa. Titta på ett barn. I ena sekunden kan det vara helt inne i leken och nyfiket utforska omvärlden, medan i nästa sitter dom i sina egna tankar eller är frustrerad över att det inte blev som dom hade tänkt sig.

Skillnaden mellan en vuxen och ett barn är att barnet inte dömer det ena eller det andra tillståndet som bra eller dåligt. Medan vi vuxna är väldigt snabb på att göra det. Om vi inte skulle döma utan istället vara i livets flöde, vara med det som är, så går växlingarna mellan de olika tillstånden mycket fortare. När man dömer frustration som något dåligt så trycker man ner den känslan och det innebär att den kommer utvecklas till ilska eller depression. Ser man den istället som en signal på att det är något jag behöver ändra på i mitt liv. Jag kanske behöver sluta tro på mina tankar som berättar att det problem jag går och tänker på hela dagarna egentligen inte är livsviktigt.

Balans i livet

För att kunna göra det så behöver jag ha balans i livet. Jag behöver balans mellan återhämtning och kreativitet, mellan att ge och  att få, mellan rörelse och stillhet. Allt i skapelsen strävar efter balans. Det är bara vi människor som tror att vi är maskiner och kan styra över något vi inte kan styra över. Det har inte alltid varit så. Bara för hundra år sedan var vi mer i kontakt med livets naturliga rytm. Det spelade ingen roll hur fort vi ville att potatisen skulle växa så vi kunde skörda den. Den gjorde det i den takt den behövde. I och med industrialismen framfart har vi kommit på så många olika smarta lösningar hur vi kan effektivisera det mesta. Elektriciteten har gjort att vi inte alls behöver lyssna till vår egen inre klocka utan vi kan vara vaken hela nätterna till artificiellt ljus och dricka red bull för att vara vaken. Vi kan kommunicera med snart hela världen när som helt och hur som helst. Allt går snabbare och snabbare och allt skall bli mer och mer effektivt.

Återknyta kontakten med vår sanna essens

Det de flesta verkar har glömt bort är att våra människokroppar har inte utvecklats i samma takt som tekniken. Jag tror fortfarande att vi behöver stilla vårt sinne framför brasan som de gjorde förr. Vi behöver återknyta kontakten med naturen och vår sanna essens. Om vi kan hitta den balansen så kan vi njuta av allt tvåtusentalet har att erbjuda. Men först måste vi  bli medvetna så vi kan göra val som vi mår bra av.  Vi kan inte bara rusa på och producera och konsumera vi behöver också blicka inåt och uppleva vårt inre universum som är otroligt spännande.

Utmaningen är att – vara i den här världen men inte av den. När du hittar ditt inre universum så vet du att du kan välja i vilka lekar du vill leka, du behöver inte vara med i alla. Du blir inte kidnappad av en  industri som talar om för dig att du aldrig är tillräcklig. Att du måste ha större bil, smalare midja, fler kompisar, göra karriär och leverera.

 När du förstår att livet alltid pågår inuti dig och att det är dina tankar om det yttre som tar dig ifrån livet eller närmare livet desto mer kan du göra det du vill och det du mår bra av.

Du kan skapa din egen verklighet och inte bli fången av en verklighet som mest skapar stress, sjukdom och olyckliga människor som aldrig räcker till och som känner att de aldrig riktigt duger.

Vill du också skapa en ny verklighet?

Just nu ger jag dig 20 % rabatt på min  webbkurs – skapa en ny verklighet
där du får de verktyg du behöver för att du själv skall kunna välja hur du vill må och hur du vill leva ditt liv.
Skriv – mod – i rabbattkupongsfältet så reduceras priset.
Kupongen gäller t.o.m den 27 oktober.

 Sagt ifrån  kursdeltagare

Tack vare dig och din webkurs ”Skapa din egen verklighet” har jag äntligen kommit på vad jag är bra på, tycker är kul och vad jag vill skapa i mitt liv. (Det är definitivt inte att jobba med ekonomi, även om jag är bra på det också ) Det känns helt fantastiskt eftersom jag väldigt länge levt med känslan och vissheten om att jag inte lever det liv jag verkligen vill leva. Därför är jag så otroligt tacksam för dig Annette, för din inspiration och klokhet, för att du är du!

Anna Björklund

Kursen ger mig oerhört mycket stöd, jag ser nu om alla avsnitt. Jag har läst de rekommenderade böckerna. Jag mediterar. Yinyogan gör jag ett par ggr/v. Jag praktiserar 17 sekunders regeln och 5 sekunders regeln, men med viss eftertänksamhet för att vara uppmärksam på om det är det gamla egot som vill svara ja eller hjärtats röst. Det har bl a lett till att jag har börjat rida, gått en kurs i kreativt skrivande, ska gå en skulpturkurs mm. Jag är mycket mer närvarande och ser ofta igenom känslor och tankar som kommer ur egot. En euforisk upplevelse när det händer!

Klara Török Möller

 

Tydlig, Fri och Framgångsrik  – Vill du gå på föreläsning i Stockholm den 6 dec kl 1800- Läs mer här

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Kylan är värst

Har precis kommit tillbaka till Pokhara efter 5 dagars trekking. Mina vader är ömma och mina lårmuskler känns som fiolsträngar. Vi gick mellan en och två mil om dagen och det är inte så långt om man går på platt mark. Men det ÄR långt när man går 1, 5 mil uppför och 0,5 mil nerför. Finns liksom inget platt utan det är bara upp och ner hela tiden. När man har gått uppför en timme så är man svettig, riktigt svettig som sedan torkar när man går nerför.  Men det som var jobbigaste var egentligen inte själva gåendet utan det mest påfrestande var när man stannade för att äta middag och att sova i tehusen.

Du vet när du varit ute en hel dag och åkt skidor eller något annat fysiskt, när du har svettas och ansträngt dig. Du vet den sköna känslan när du kommer in i varmt och skönt hus och du får duscha och ta på dig myskläder, den känslan. Den infinner sig inte i bergen för där är det bara kallare när du har stannat och inte går längre. Det finns ingen värme i husen varken där man sover eller äter. En natt så sov jag med mössa, vantar och min termos med varmt vatten tätt intill mig. Det är det som är det värsta, det fuktiga och det skruttiga. Toaletterna är sådan där hål i golvet och det luktar verkligen kiss. Det finns inget varmt vatten i duscharna om de ens funkar. Det var den största träningen för mig, att bara gilla läget, att slappna av och njuta av hur det ändå blev varmt under täcket när jag legat ett tag. Tänk de som bor där uppe i bergen jämt, i det kalla, undrar om de vänjer sig?
Nog om kallt,  jag har nog fobi för kyla 🙂

Här sov vi en natt

Naturen var helt magisk och vi gick i skiftande natur. Både högt upp och långt ner i dalgångarna. Vi gick förbi befolkningen när de skördade sitt ris, tvättade sina kläder och levde sitt normala liv. Vi gick förbi skolor och små söta skolbarn på väg till skolan. Vi blev passerade av unga killar som bar allt möjligt upp och ner för bergen och ibland åsnor och hästar som också bar nödvändigheter upp i byarna.

Snacka om tungt 

En morgonpromenad under stjärnorna

En morgon gick vi upp till Poonhill kl 500 på morgonen för att se soluppgången. Helt magiskt, det påminde mig om ett luciatåg som gick under stjärnorna upp mot toppen. Alla tysta på led och många med pannlampor. Utsikten var magnifik och vi kunde se flera av värdens högsta bergstoppar.

Funderade på varför människor vallfärdar från hela världen för att sova i ett kallt rum, kliva upp fem på morgonen, gå 400 meter uppåt i 45 minuter för att se hur solen går upp och se bergstopparna. Vad är det som gör att vi gör det? Vad är det som gör att jag gör det? Mitt svar är nog att det är något heligt och övernaturligt samtidigt som det är det mest naturliga som finns. Jag tror jag inte har något bra svar på den frågan. Men det som känns i mig efter de här dagarna är lycka, tillfredställelse och tacksamhet. Det känns som jag hämtade en del av mig där uppe hur konstigt det än låter.

Kanske är det så att jag blir påmind om att jag är en del av något mycket större, att den storslagna naturen läker något i mina celler. Jag blir påfylld av liv. Jag vet inte riktigt varför jag åkte hit utan det var bara något som jag visste att jag ville. Jag tror att det är viktigt att vi lyssnar när något inom oss pockar på. När vi får för oss något. Ignorera inte det, utan följ det.

Jag är så glad att jag följde min inre viskning och gjorde något som kändes både roligt, obekvämt och jobbigt. Just nu sitter jag på mitt hotellrum och verkligen njuter av alla de bekvämligheter som vi så ofta tar för givet. Jag verkligen njuter av det fina golvet i badrummet, tekokaren och vita lakan som är mjuka och luktar nytvättat och värmen såklart.

Jag har några dagar kvar här i lugnet i  Nepal och Pokhara innan jag åker vidare mot nya äventyr, nästa anhalt är New Dehli och där är det inte lugnt utan typ motsatsen.

Ta hand om dig och lev din dröm.

Kram
Annette