Aviciis död

Av Annette Forslund

Ett tomrum

Avicii är död och han har efterlämnat ett stort tomrum efter sig. Han fyllde hela världen med sin musik. Han älskade att göra musik. Han fångade tonerna och känslan som han hörde inom sig och gav den till oss. Han plockade ner musiken från en högre vibration. Den som har den begåvningen hör något vi inte hör. Precis som konstnärerna ser något vi inte ser. Sedan när vi ser eller hör den färdiga tavlan eller låten är det nåt inom oss som känner igen och kommer ihåg och vi blir berörda. De gör en form av de formlösa. Eftersom allt är energi som vibrerar i och runt om oss så tror jag vi hör, ser och plockar upp olika vibrationer. Det är det som gör oss till unika varelser med olika utryck.

I det här samhället är att det inte är riktigt OK att ha sitt eget uttryck. Allt skall vara likformat. Sticker du ut är du  ett geni eller så är det något fel på dig. Du får rätt snabbt en förklaringsmodell eller en diagnos på varför du är som du är.  Många människor tycker det känns skönt när de fått en förklaring för då förstår dom att det inte är något fel utan det är så de är skapta. Varför kan vi inte få vara som vi är – olika. Vem har bestämt att vi skall vara på ett visst sätt?  Varför skall vi kategorisera och dela upp allt? Samhället har skapat en norm  som gör att väldigt många människor mår dåligt för de passar inte in i normen. Det som händer då är att människan blir fel och inte normen. Vi behöver förstå att det är tvärtom, vi är inte skapta till att vara produktiva maskiner. Men så länge vi bara håller med och inte säger stopp kommer det att fortsätta. Stoppet börjar hos varje människa. Vi behöver våga stå upp för vår egen sanning och hjälpa varandra till att bryta  gamla strukturer och veta att vi inte är ensamma. Vi behöver vakna och se hur de som tror att det har makten försöker skrämma oss med att vi förlorar vår trygghet om vi inte spelar med i spelet. Vi behöver sluta spela spelet, sluta tro på gammal historia, och på samhällsstrukturer som vill att vi skall vara beroende av dem.

När du inte lyssnar på din själ

Jag skrev ett inlägg på facebook när jag hade sett dokumentären om Avicii att jag ville skrika – Det räcker nu! Vi behöver sluta sälja vår själ för pengar. Det inlägget har redan delats mer än 100 gånger och fått över 700 likes. Folk håller med och tycker det är så sorgligt och hemskt hur han drevs på att fortsätta göra något som han inte ville. Han älskade att göra musik men orkade inte med pressen. Han mådde dåligt eftersom han gick emot sin egen själ. När vi blir berörda över något så är det därför vi kan känna igen oss och förstå hur det känns.  Därför tror jag att inlägget har fått så många delningar. Många människor kan känna hur det känns i sin egen själ när vi inte lyssnar på den och gör saker vi inte vill.

Varför det gör ont är för att vi går emot vår egen natur, mot den vi är. Vi är en del av ett större sammanhang, vi mår bra när vi får känna gemenskap,mening vara kreativ och när vi får vila och återhämta oss. Vi är precis som de olika årstiderna, blommorna blommar inte hela tiden, ibland ligger naturen i träda. Beroende på vilken sort du är så behöver vi olika jord för att må bra. Men eftersom många har tappat kontakten med själen och med sitt inre så försöker vi  fylla på ifrån det yttre. Det kommer aldrig att funka. Aldrig någonsin. Men så länge vi köper in i att det går, att lyckan finns där ute kommer människor fortsätta dö av bristen på sammanhang och för stor press. Tänk om vi istället skulle kunna prata mer öppet om att våra själar, att den inre rösten alltid vet mer än den yttre. Då skulle normen bli att att det normala är att följa hjärtat och om vi känner för stor press så vore det självklart att sluta med det vi höll på med.

Jag vet att det fanns massa människor runt Tim som brydde sig om honom på riktigt  och vi vet inte hur han dog.  Jag känner verkligen med alla hans närstående och jag vill absolut inte lägga någon större börda på dem i att de har kunnat göra på ett annat sätt. Vad dom än hade gjort hade kanske Tim dött i alla fall. Ingen av oss vet när det är dags för oss att avsluta jordelivet, det ligger inte i våra händer. Det kanske var menat att han skulle hjälpa oss att vakna, så snälla hjälp mig att hedra hans minne genom att DU börja stå upp för dig och följa din själs röst.

Vi behöver varandra och ju mer vi kan visa oss själva och den vi är och stödja varandra i  våra olikheter istället för att döma så kommer den här världen bli en mer mänskligare plats att leva på.

All kärlek till dig

Annette

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här

Annette Forslund

Jag har drivit eget företag i 25 år och arbetat med människor i utveckling i 14 år. Jag är ICF-certifierad coach Transformativ coach certifierad av Michael Neil i Los Angeles. Auktoriserad psykosyntesterapeut, yogalärare och Mindfullness-instruktör. Jag har utbildat ett 100-tal coacher i Nya Tidens Coachutbildning, har ett förflutet i försäkringsbranchen och har varit delägare i Max Matthiessen. Det viktigaste i mitt liv är att vara arkitekten i mitt eget liv och skapa min egen verklighet.

Ta min webbkurs!

Skapa en ny verklighet för inre och yttre framgång

Läs mer här
Läs mer från Annette

Behåll lugnet

Förra inlägget jag skrev så beskrev jag hur jag blev lurad av en Rikshadriver i Bombay och hur arg jag blev. Funderade på det senare och såg hur stressad jag var och hur min energi var jämförelse med när jag sedan  flög från Kathmandu till Pokhara där jag befinner mig nu.

Jag hade gått om tid på mig och behövde absolut inte stressa när jag kom till flygplatsen. Jag åkte inrikes så det var en liten flygplats men med många avgångar. Jag fattade inte mycket av vad jag skulle gå och hur bagaget skulle skannas.  Men jag frågade mig fram och log och det funkade bra, de var vänliga och hjälpsamma. När jag checkat in mitt baggage hade jag en timme kvar innan boarding så jag  köpte en kaffe och en kexpaket, hade inte ätit nåt för jag gick vilse på förmiddagen i Kathmandu  🙂  och satt mig för att vänta på boarding. Förstod ingenting av tavlan där det stod vilket plan som skulle avgå var och när. Tiderna som blinkade hade redan varit och det blinkade boarding hela tiden. Men jag stressade inte upp mig utan kunde inte låta bli att le inombords. Allt är en enda röra men de verkar ändå ha koll i kaoset. Hittade en annan tjej med ryggsäck som satte och väntade så satte mig med henne och sedan hjälpte vi varandra och tyda och gå fram till disken lite då och då och fråga om det var vår tur att boarda. När det äntligen var dags så kände killen igen oss och kom fram och sa till.

I planet fick jag sitta med en man som såg extra prydlig ut, kostym och fina skor med välkammat hår.Vi började prata och han berättade att han jobbade med säkerhetsfrågor. Han ställde många frågor om livet i Sverige. När jag beskrev hur många av oss var skilda och hur våra barn flyttade mellan föräldrarna varannan vecka och hur vanligt det var med bonusfamiljer skattade han så det mullrade ifrån magen.Han tyckte det verkligen lät både roligt, konstigt och förvirrande för alla inblandade.

När jag klev av planet så stod det massor av militärer på flygplatsen och mannen som suttit vid mig fick ovationer och stora blombuketter. Jag vinkade lite i smyg när han försvann in i en byggnad omringad av fans och förstod att han var nog högt uppsatt när det gällde säkerhetsfrågorna.

Innan jag hittat min väska så kom han fram till mig och gav mig hans nummer och sa om jag behövde hjälp med något så fanns han där  och sedan frågade om jag ville ha skjuts till hotellet. Han ordnade med en bil och fyra militärer som skjutsade mig fram till mitt fina lilla hotell som jag bokat för bara 250 kr natten. Ett jättemysigt hotell med utsikt över bergen  som jag verkligen stormtrivs i.  Här kan jag sitta och bara glo på utsikten, älskar det.

Tänk så olika det kan vara och  jag lär mig hela tiden. Det är som  universum alltid vill berätta för mig att  inte hetsa upp mig och att inte stressa. Inget blir bättre av det.

I morgon skall jag ut och vandra i Himalaya i fem dagar och  skall bli jättespännande. Jag hoppas mitt illa knä hållet,sänd gärna  helande tankar.

 

 

Kramar

Annette